futuriteter

För ett par veckor sedan julklappstipsade jag om boken knapptryckarkompaniet som är ett bevis på det jag tidgare sagt om hur illa ställt det är med arbetet i riksdagen.

Idag var jag förbi Bokia och köpte en Julklapp till mig själv. Boken De som viskade av Orlando Figes.

Från baksidan:

MISSTRO, LÖGNER OCH FÖRRÄDERI tyngde sovjetmedborgarnas liv och skapade ett samhälle där alla viskade - antingen för att ange någon annan eller av rädsla för att själv utpekas som statens fiende.
Ingen vågade lita på en medmänniska.

Med hjälp av intervjuer och material ur privata arkiv - foton, brev och dagböcker som räddats ur gömmorna - ger Orlando Figes en stark bild av den verklighet som den ryska befolkningen brottades med varje dag under Stalins styre. Vilka var människornas innersta tankar och känslor?
Vilken sorts liv var möjligt i minimala bostäder där varje samtal kunde avlyssnas?

I onsdags fanns i SvD en väldigt stark insändare från Krister Kronlid från Uddevalla. Då den som nästan alla andra inlägg som är negativa till den pågående nedmonteringen av medborgarnas rättigheter, så kom den inte med i nätbilagan.

Titeln på insändaren var "De utvandrade från diktaturen Sverige" och den börjar såhär:

Min morfar föddes den 28:e Juli 1894 i en diktatur. Regimen använde brutala metoder mot folket som krävde slut på hunger, sociala orättvisor och religiöst förtryck. Människor svalt. De ägde ingen mark att odla sin mat på och det fanns få arbeten med drägliga löner.
Därför utvandrade över en femtedel av landets invånare för att skapa sig ett bättre liv. De som blev kvar fick slita ont för sitt dagliga bröd.
Mot överheten kämpade de för rätten att bilda fackföreningar och man ställde krav på demokratiska reformer.
Tillvaron blev hård för regimkritikerna. Tusentals kvinnor och män kastades i fängelse för att de deltagit i strejker, hungerkravaller eller agiterat.

Fortsättningsvis beskriver insändaren hur demokratirörelsen efter 40 års kamp slutligen segrade. Slutklämmen är en påminnelse om att även om många idag tar en massa rättigheter som självklara och utgår från att det alltid varit som det är idag, så är det inte alls länge sedan det var helt annorlunda. Författaren ställer oss frågan vilket Sverige vi vill lämna över till kommande generationer.

Precis som den egyptiska kvinnan jag bloggade om här, så måste vi tänka på att alla rättigheter vi låter staten ta ifrån oss idag, måste våra barn blöda för att ta tillbaka imorgon.

Mvh

/J-O

Tags: Piratpartiet, SvD, Boktips, Förtryck, Självcensur, Övervakning

För övrigt anser jag att Beatrice Ask bör landsförvisas