Syfte och Verklighet #4

Slutgiltig analys av:  Regeringens proposition 2009/10:85 (Integritet och effektivitet i polisens brottsbekämpande verksamhet)

Om syftet med denna lag var att "I lag reglera polisens användande av personuppgifter på flexiblast möjliga sätt och lämna användandet i huvudsak oreglerat, samt öppet för förändringar och ändamålsglidning med kort varsel", så har man lyckats fullständigt.

Som kan ses i del1 och del2 får polisen i stort sett samla in och använda vilken infoormation som helst om vem som helst, oberoende av om där finns några misstankar eller ej. Men det finns fortfarande tre huvuddelar i lagstiftningen som erbjuder visst skydd för individerna.

1. Det finns fortfarande begränsningar för användandet, bland annat att syftet för datainsamlingen måste vara känt när den görs. Så att om man samlar in data för en sak får man inte per automatik använda det till annat.
    Men Regeringen kan göra valfria undantag, var och varannan mening i denna lagstiftning innehåller meddelandet att si och så gäller om inte "Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter". Ungefär som PKU registret som enbart skall användas till forskning, som öppnades upp för att lösa mordet på Anna Lindh.
2. Polisen hjälper bara vissa med handräckning, så uppgifterna används normalt bara inom poliskåren för polisrelaterat arbete.
    Men regeringen kan ju ändra polisens uppdragsbeskrivning och lägga till handräckning för att hjälpa vilken organisation som helst.
3. Inte alla myndigheter är "brottsbekämpande", därmed är det fortfarande inte helt fritt för alla myndigheter att korsköra register med varandra.
    Fast det är förståss möjligt för regeringen att ändra myndigheternas uppdrag till att de även har ansvar för brottsbekämpning inom sitt ansvarsområdeområde. Vips är varje myndighet brottsbekämpande på papperet och har fri tillgång till alla andras uppgifter.
Så kontentan blir att Regeringen har tre olika sätt att göra precis vilka undantag de vill, och om polisen hittar något hinder kan de fråga Regeringen om de får göra si istället för så.

Så detta blir ett riktigt fint exempel på lagstiftning som funkar bra om man har en god regering och dåligt om man har en ond regering.
När Hitler och Nazistpartiet väl hade fått makten i tyskland var de tvugna att ändra en hel del i landets konstitution för att kunna behålla makten samt etablera kontroll över folket. Men med sådan här lagstiftning finns inga sådana behov, lagstiftningen är redan förberedd för alla behov en framtida totalitär stat kan tänkas behöva.

Mvh

/J-O
Tags: , , , ,




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0