futuriteter

I del två av min bloggserie omkring Regeringens proposition 2009/10:85 (Integritet och effektivitet i polisens brottsbekämpande verksamhet) tänkte jag fortsätta titta på syftet, fast denna gång inte vem som får tillgång till uppgifterna utan varför man samlar in uppgifterna och varför ny lagstiftning behövs.

Syftet med den nya lagen är att ge polisen möjlighet att behandla personuppgifter på ett ändamålsenligt sätt i sin brottsbekämpande verksamhet och att skydda människor mot att deras personliga integritet kränks vid sådan behandling. En utgångspunkt är att skapa en teknikneutral och flexibel reglering som ger ramarna för polisens personuppgiftsbehandling utan att i detalj reglera formerna för behandlingen.

Genom den nya lagen kommer man till rätta med olika problem som den nuvarande regleringen har visat sig ge upphov till, bl.a. när det gäller möjligheterna att behandla personuppgifter för att förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet. Den nya lagen skapar också förut-sättningar för ett bättre samarbete mellan de brottsbekämpande myndigheterna genom utökade möjligheter till informationsutbyte.

Lite spännande läsning, en liten bit längre ner i syftet kan man läsa tillägget att:

Polisen ska få behandla personuppgifter om det behövs för att före-bygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, utreda eller beivra brott eller fullgöra förpliktelser som följer av internationella åtaganden.

Lite upprepning här och där är det i syftet, men två viktiga saker kan man läsa ut.

Det ena är att det är mycket tryck på att man skall få lagra och använda personuppgifter för "internationellt samarbete". Även med icke polisiära organisationer. (Antagligen för att förbereda och ge bättre lagstöd för ACTA, IPRED, samt utbyte av information samlad via datalagringsdirektivet när den kommit på plats)

Det andra är att var och varannan mening handlar om "förebyggande".

Som kan ses av bitar i fetstil ovan, så har man idag "problem" med sådan information. Det är ganska lätt att inse vad t.ex. ett sådant problem är. Under de senaste två mandatperioderna har lagarna ändrats så att man kan avlyssna folk som inte är misstänkta för brott. Även om det då har införts lagar som tillåter att "överskotts information" används, så finns det alltså inget lagligt stöd för att hantera personuppgifter för dessa människor som man valt att avlyssna och filma utan brottsmisstanke.

Naturligtvis är det problematiskt att man kan avlyssna vem som helst, men inte katalogisera eller på digitalt vis hantera uppgifter som samlats in på detta vis, med mindre än att personen råkar vara misstänkt för ett brott.

Men denna nya "gummilag" som då på sitt "flexibla" sätt specificerar polisens möjlighet att behandla personuppgifter råder bot på alla sådana problem, genom att hantera allt på ett likformigt och rättvist sätt. Ingen åtskillnad görs på dömda brottslingar, misstänkta, misstänktas bekanta eller slumpvisa människor på gatan. Six degrees of separation någon?

Om man läser Europarådets rekommendation för polissektorn No. R (87) 15, som reglerar användningen av personuppgifter inom polissektorn. Så står det:

Endast sådana uppgifter som är nödvändiga för att förhindra en verklig fara eller bekämpa ett visst brott får samlas in, om inte den nationella lagstiftningen tillåter ett mer omfattande uppgiftssamlande.

Jag skulle nog vilja anse att den här propositionen precis som i IPRED-fallet tar den nationella lagstiftningen en bra bit längre än vad det internationella samarbetskraven stipulerar.

Så långt om syftet, i nästa bloggpost om detta skall det istället handla om det faktiska innehållet i propositionen. Vilka lagar som ändras o.s.v.

Mvh

/J-O
Tags: Piratpartiet, Regeringen, Personuppgifter, Polisdatalag, IPRED