futuriteter

Det var en gång ett litet kungarike långt norrut, där det var snöigt och kallt för det mesta.
 
Ja, eller, kungarike och kungarike... Man hade i alla fall en kung men han bestämde egentligen ingenting, istället var det ett råd med 349 representanter som utsetts av folket som stiftade alla lagar och bestämde om det mesta. Så hade det i alla fall varit fram tills trollet kom till makten.
 
Ingen vet riktigt hur det gått till, men på något smygande sätt var det nu ett troll som bestämde i kungariket. Faktum var att troll hade lyckats komma till makten i flera andra länder ungefär samtidigt, så det var nu verkligen trollens tid.
 
Trollet var skalligt och glosögt och hade en kroppsform ganska likt en valross och han styrde med järnhand.

 

Rådet hade fortfarande makten på papperet, men de stiftade bara de lagar som trollet beordrade. Trollet kontrollerade rikets pengar och kunde styra rådet ganska lätt med höga löner, löften om fina ämbeten eller hot om våld. För att vakta skattkammaren och se till att det kom in mer pengar än man betalade ut till rådet hade han utsett sin son till fogde och skattmästare. Sonen var inte flintskallig som sin far, men han hade en svans på huvudet och guldring i örat, vilket faktiskt fick en del ögonbryn att höjas, fast ingen sade något då det hade hänt att trollet ätit upp folk som klagade för högljutt på hans styre.
 
Även om nu trollet egentligen inte brydde sig så mycket om vad folk tyckte och tänkte så var han smart nog att inse att om han fick folket emot sig så skulle han inte klara sig. De var helt enkelt för många och då skulle vare sig hans guld eller stora aptit hjälpa. Så trollet hade anställt en ful gammal häxa att hjälpa honom driva igenom alla impopulära beslut. Hon var inte särskilt duktig på något men blev i alla fall alltid utsedd på betydelsefulla poster när trollet ville bestämma om något impopulärt. Tanken var att om bönderna skulle göra revolution så var det häxan de skulle angripa medan trollet kunde gå fri och skylla ifrån sig på henne.
 
En dag fick trollet ett brev från trollkungen. Trollkungen hade tagit makten i ett större land västerut och försökte nu jobba för att trollen skulle sitta kvar vid makten för alltid, och helst även ta över de länder där troll ännu inte lyckats få kontroll. Trollkungen skrev att även om ingen ännu verkade bry sig så mycket om att det var troll som styrde så var det bara en tidsfråga innan det kom upp. Det bästa vore om människorna inte visste att det fanns troll, men det var nog svårt att lyckas få till, så det näst bästa vore att få dem att tro att troll var snälla.
 
Det folk egentligen visste om troll var sånt de fick höra i sagor, så det gällde att ta kontroll över sagorna. Så på uppmaning från trollkungen så anställde vårt troll sagoberättare som gick omkring i landet och berättade sagor om hur snälla, generösa och godhjärtade troll var. På det stora hela verkade planen gå bra, fast det blev lite bieffekter i det att alla sagor om de snälla trollen ökade intresset så att sagorna om trollen som åt barn och plundrade byar också började berättas igen. Så trollet skickade ut häxan som förbjöd alla utom de statligt anställda sagoberättarna från att berätta sagor.
 
Dessutom var det ett fåtal som började jämföra trollet med sagorna och det föll inte riktigt till hans fördel. Trots att häxan jobbade hårt så slutade folk inte berätta sagor, man fick helt stopp på kringresande sagoberättare, men folk satt i stugorna och berättade sagor, och vad värre var, ibland kom de på nya sagor, där troll hade tagit över makten och styrde istället för kungar. Så häxan förbjöd allt berättande av sagor överallt.
 
Men inte ens det hjälpte, för det fanns sagoböcker. När folk inte kunde berätta sagor om troll, så skrev de sagor om troll istället. Emellanåt bytte de böcker med varandra. Häxan jobbade natt och dag.
 
Först förbjöd hon försäljning av sagoböcker.
Efter ett tag förbjöds försäljning av alla sorters böcker.
Sedan förbjöd hon att ge bort böcker.
Sedan att byta böcker, och till slut även att inneha böcker.
 
Häxan hade vid det här laget fått kontroll över polisen som hade alldeles för fullt upp med att slå in dörrar leta efter böcker eller andra skrifter, för att kunna utreda några andra brott.
 
Småbrott som mord, misshandel och stöld fick stå tillbaka och lämnades outredda medan grovt kriminella kunde få livstids straffarbete för innehav av pennor, eller dödsstraff om någon påträffades med skriven text.
 
Det började dock bli lite svårt att styra och administrera landet när man inte kunde skicka skriftliga meddelanden, och även om de statliga sagoberättarna allt som oftast berättade vad trollet i sin storslagenhet önskade få gjort så var det inte särdeles effektivt. Alla de kurirer som brukat rida omkring med brev och som nu var arbetslösa återanställdes, men enbart för att framföra muntliga meddelanden. Detta löste också trollets problem för en stund.
 
Men det dröjde inte länge förrän trollet började fundera på vad folk egentligen sade när de skickade meddelanden till varandra, och om det kanske kunde tänkas vara något negativt om honom. Polisen hade redan fullt upp, så häxan ändrade lagen, så från att en budbärare aldrig kunnat skyllas för ett meddelande denna framfört, så blev nu budbärarna huvudansvariga för innehållet. Så det var upp till budbärarna att se till att meddelanden som nog trollet inte skulle gilla inte kom fram, och att avsändaren och den tänkte mottagaren ställdes inför rätta.
 
Då ingen egentligen visste vad trollet gillade eller inte, så var många budbärare livrädda för att framföra de budskap som skickats med dem, samtidigt ville de inte ange någon felaktigt. Resultatet blev att de helt enkelt tog betalt men väldigt ofta lät bli att framföra dem.
 
Då avgiften för att skicka bud hade höjts till det mångdubbla och man dessutom aldrig var säker på om meddelandet kom fram poppade det upp en del inofficiella budfirmor som förmedlade både brev och muntliga meddelanden, de senare ibland kodade genom att man bytte ut ord, så att ett meddelande som varnade om att polisen eventuellt tänkte göra en gryningsräd kunde låta som "Jag tror nog det kommer att regna imorgon bitti".
 
Trollet och häxan satte sig att tänka, kunde de förbjuda folk att prata?
Det var ju helt enkelt som så att ville de hindra folk från att utbyta information så måste de helt enkelt förbjuda alla former av kommunikation. Men samtidigt måste ju de statliga sagoberättarna kunna få gå omkring och berätta hur storslaget trollet var och vad folket förväntades göra för att få spegla sig i trollets glans.
 
Trollet kände sig tvunget att fråga trollkungen till råds, då det inte var möjligt att skicka brev och han inte ville anförtro en mänsklig budbärare ett så hemligt meddelande så skickade han häxan.
 
Svaret han fick tillbaka var mycket enkelt. Man kan inte förbjuda folk att kommunicera, för då går det inte heller att styra landet. Det man får göra är att helt enkelt ta bort vissa ord. Genom att kalla saker för nya namn och sluta använda eller rent av förbjuda vissa ord kan man få diskussionen att tystna. För koncept som människor inte har ord att beskriva kan de heller inte diskutera, oavsett hur de kommunicerar med varandra.
 
Så Häxan fick bli ansvarig för skolor och utbildning, med syfte att se till att ord som kunde användas till att kritisera trollet inte lärdes ut. Då förbudet mot böcker gjort att skolorna stått tomma i flera år fanns det ett enormt sug hos barnen att få lära sig saker och att få läsa de "lagliga" böcker som häxan godkänt. Inom några år så kunde man återigen läsa och skriva och vartefter den äldre generationen flyttade till kyrkogårdarna så kunde man på människospråket enbart beskriva vilka arbetsuppgifter som behövdes göras, tala om hur bra allting var och allmänt prisa trollets lov.
 
Vartefter åren gick och folket uppförde sig som de skulle insåg trollet att hans styre nu var säkrat, rådet som inte hade utövat någon egentlig makt på årtionden upplöstes och sagoberättarna berättade för folket vilket bra beslut det varit av trollet att inte belasta dem med en massa tråkiga beslut om vilka som skulle ingå i ett sådant råd.
 
Och Häxan? När hon inte längre behövdes, då åt trollet upp henne.
 
Där är sagan slut!
Sensmoralen av denna saga?

En repressiv övervakningsstat behöver inte nödvändigtvis sluta med uppror och revolution, låter man det gå långt nog sakta nog så kan den bli permanent. Och kan man kontrollera en persons ordförråd så kan man även kontrollera dennes idéer och tankar.

 

För övrigt anser jag att Beatrice Ask bör landsförvisas