futuriteter

I didn't do it!
Nobody saw me!
They can't prove it!
               - Bart Simpson

Bevisning i ett IT-mål, ofta gällande fildelning, är en historia för sig. Editerade skärmdumpar, foton av skärmdumpar, utskrifter av webbsidor, vittnesmål från folk som inte varit med och diverse saker som vore skrattretande om det inte hade varit så tragiskt.

Svenska domstolar godtar i stort sett precis vad som helst som bevisning, för att de inte har nog med grundläggande kunskap om området för att själva bilda sig en uppfattning. De utgår helt enkelt från att den som gjort förundersökningen har gjort ett bra jobb, något som sällan är fallet.

Det mesta av den "bevisning" som läggs fram i dessa mål är lika stark som såpbubblor i ett växthus fullt med kaktusar, den skulle vara väldigt enkel att spräcka.

Det finns två huvudanledningar att folk trots detta blir dömda:

1. Försvarsadvokaterna är för det mesta inte heller kompetenta nog att ifrågasätta bevisningen, och den tilltalade (Som då oftast är någorlunda tekniskt kunnig) litar, av någon anledning, på att domstolen skall inse hur löjeväckande "bevisningen" är.
2. När 7-8 poliser stormar in i lägenheten klockan 4 på morgonen brukar medelsvensson(tm) erkänna. Erkänner man så åker man in, så enkelt är det. Även om det du erkänner är något helt annat än det du anklagas för.

Det är ytterst ovanligt att bevisning överhuvudtaget ifrågasätts. Om den ifrågasätts blir det oftast ett frikännande.
Ett rätt talande exempel är ett mål för några år sedan (2006) där en kille åtalades för att ha laddat ner och delat ut filmen "Hip Hip Hora". I förhör frågade polisen honom om han fildelade, vilket han då erkände, fast senare under rättegången nekade han till att ha gjort det han anklagades för. Advokaten halvsov och första instans befann honom skyldig.

I hovrätten hade han en vaken och kompetent försvarare, som bland annat tog upp:

* Att den dvd-skiva åklagaren viftat med gång efter annan som fysiskt bevis (Här är filmen) aldrig visats för rätten, eller ens testats i en spelare. Faktum var visade det sig att skivan inte var spelbar.
* Att Polisen aldrig i förhöret frågat om just den film han var anklagad för, bara allmänt frågat om han fildelade för att sedan ta det jakande svaret som ett erkännande, fast man aldrig ens talat om vad det hela gällde. Dock är ju även att skicka ett attachment i ett mail att fildela, så det är klart han sade ja på en sådan fråga.
* På vilket sätt det säkerställts att klockan på antipiratbyråns dator och ISP:n dhcp-server var samstämmig. Vet man ens vilken tidszon servern använder för sina loggar?

Nu blev det faktiskt det sistnämnda som hovrätten tog fasta på när de då frikände mannen. Men med tanke på att tingsrätten tog så hårt på hans erkännande så vill jag nog än en gång poängtera detta.

Om du erkänner något så är du rökt, oavsett vad du erkänner.
Om du nekar är det åklagaren som har bevisbördan. I teorin skall de ju ha det oavsett, men i realiteten så skiter rätten helt i bevisningen om du har erkänt. (Se bara Thomas Quick )

Bevisningen är oftast skrattretande dålig, men vad hjälper det när den inte ifrågasätts?
Specialåklagare utbildas, men tyvärr är det ingen som utbildar försvarsadvokaterna. Så när polis och åklagare ligger 10 år efter resten av samhället i teknikutvecklingen, så ligger oftast de offentliga försvararna ännu längre efter. Frågan är på vilket sätt detta främjar rättssäkerheten?

Mvh

/J-O

Tags: Piratpartiet, Fildelning, Rättssäkerhet

För övrigt anser jag att Beatrice Ask bör landsförvisas