What else is new?
Ogallrade databaser, integritetskänslig information som sprids utan motivering och lagrade personuppgifter med oklar koppling till signalspaningen. FRA har själva svårt att hålla sig på rätt sida av lagen.
Så lyder ingressen på en artikel i IDG. Det är ju inte direkt några nyheter, hela bakgrunden till FRA-lagen var ju att man bröt mot lagen. Men istället för att få smäll på fingrarna så beslutade politiker att man skulle ändra på lagen.
Det tunna lagret av påklistrat integritetsskydd man täckte ytan med för att få igenom lagen lyckades inte täcka stanken av det ruttna under, och vi har under de senaste åren sett de bruna fläckarna tränga igenom omslaget.
De utvärderingar som hittils gjorts har alla pekat på stora brister.
Brister som på inget sätt är förvånande, då de låtsade skyddsmekanismerna inte fanns inbyggda i det ursprungliga förslaget som byggde på det man gjorde och det man tänkt fortsätta med att göra.
Frågan är dock är det bara FRA:s fel?
De bör ju hålla sig till de regler som satts upp, men samtidigt är det så här det blir när en lag är dåligt genomtänkt.
Verksamhetten som sådan gör att det inte är möjligt att ha någon insyn, det bör inte finnas insyn. Vi kan inte ha en massa rapporter i cirkulation om hur vi bedriver underrättelseverksamhet.
Alla floskler om granskning och möjlighet att få reda på om man blivit spanad på är just bara floskler.
Vilken nytta gör en granskare om denne inte kan uttala sig på grund av sekretess.
Sekretess kommer ochså att göra att ingen någonsin kommer att få reda på om de avlyssnats.
Det man kan göra är att säga ja eller nej.
Antingen låter man FRA spana på svenska medborgare eller så låter man dem inte göra det. Antingen så låter man dem skicka data till utlandet eller så låter man dem inte göra det. Ge dem en uppsättning regler och backa undan, låt dem sköta sitt jobb inom dessa ramar.
Att ge dem ett verktyg och sedan begränsa hur det får användas kan inte leda till annat än problem. Vi vet att folk kör snabbare än hastighetsbegränsningar på vägarna, vi vet att 20% av svenskarna fildelar trots att en del lobbygrupper fått det till att vara olagligt, och vi vet att FRA inte heller följer sina regler till 100%.
Låt dem gärna spana på utländska beskickningar och företag, men dra gränsen vid att massavlyssna och bygga sociogram över svenska medborgare. Så säg bara Nej. Om man aldrig samlar in data om medborgarna riskerar man inte att man frestas söka på lite extra vida sökbegrepp eller byta informationen med främmande makt.
Riv upp FRA-lagen, och stäng FRA-shopen för gott, polisen kan återgå till att avlyssna de man har en misstanke mot. FRA-lagen skulle kunna skrivas om väldigt kort, koncis och lättförståelig.
$1 FRA får bedriva signalspaning i underrättelssyfte inom och utanför Sveriges gränser i syfte att skydda Sverige och Svenska intressen.
§2 FRA får inte bedriva spaning på svenska medborgare inom Sveriges gränser, finns misstanke om brottslig verksamhet skall detta utredas av annan myndighet.
Mvh
/J-O
Så lyder ingressen på en artikel i IDG. Det är ju inte direkt några nyheter, hela bakgrunden till FRA-lagen var ju att man bröt mot lagen. Men istället för att få smäll på fingrarna så beslutade politiker att man skulle ändra på lagen.
Det tunna lagret av påklistrat integritetsskydd man täckte ytan med för att få igenom lagen lyckades inte täcka stanken av det ruttna under, och vi har under de senaste åren sett de bruna fläckarna tränga igenom omslaget.
De utvärderingar som hittils gjorts har alla pekat på stora brister.
Brister som på inget sätt är förvånande, då de låtsade skyddsmekanismerna inte fanns inbyggda i det ursprungliga förslaget som byggde på det man gjorde och det man tänkt fortsätta med att göra.
Frågan är dock är det bara FRA:s fel?
De bör ju hålla sig till de regler som satts upp, men samtidigt är det så här det blir när en lag är dåligt genomtänkt.
Verksamhetten som sådan gör att det inte är möjligt att ha någon insyn, det bör inte finnas insyn. Vi kan inte ha en massa rapporter i cirkulation om hur vi bedriver underrättelseverksamhet.
Alla floskler om granskning och möjlighet att få reda på om man blivit spanad på är just bara floskler.
Vilken nytta gör en granskare om denne inte kan uttala sig på grund av sekretess.
Sekretess kommer ochså att göra att ingen någonsin kommer att få reda på om de avlyssnats.
Det man kan göra är att säga ja eller nej.
Antingen låter man FRA spana på svenska medborgare eller så låter man dem inte göra det. Antingen så låter man dem skicka data till utlandet eller så låter man dem inte göra det. Ge dem en uppsättning regler och backa undan, låt dem sköta sitt jobb inom dessa ramar.
Att ge dem ett verktyg och sedan begränsa hur det får användas kan inte leda till annat än problem. Vi vet att folk kör snabbare än hastighetsbegränsningar på vägarna, vi vet att 20% av svenskarna fildelar trots att en del lobbygrupper fått det till att vara olagligt, och vi vet att FRA inte heller följer sina regler till 100%.
Låt dem gärna spana på utländska beskickningar och företag, men dra gränsen vid att massavlyssna och bygga sociogram över svenska medborgare. Så säg bara Nej. Om man aldrig samlar in data om medborgarna riskerar man inte att man frestas söka på lite extra vida sökbegrepp eller byta informationen med främmande makt.
Riv upp FRA-lagen, och stäng FRA-shopen för gott, polisen kan återgå till att avlyssna de man har en misstanke mot. FRA-lagen skulle kunna skrivas om väldigt kort, koncis och lättförståelig.
$1 FRA får bedriva signalspaning i underrättelssyfte inom och utanför Sveriges gränser i syfte att skydda Sverige och Svenska intressen.
§2 FRA får inte bedriva spaning på svenska medborgare inom Sveriges gränser, finns misstanke om brottslig verksamhet skall detta utredas av annan myndighet.
Mvh
/J-O
Tags: Piratpartiet, FRA
För övrigt anser jag att Beatrice Ask bör landsförvisasKommentarer
Trackback
