Spelvärde
På något sätt verkar det som om jag är på väg att bli gammal. Det känns inte så egentligen, men det finns ändå en del detaljer som ger fingervisningar om att så skulle kunna vara fallet.
Nu talar jag inte om grått hår och diverse åldersrelaterade krämpor, utan andra mer subtila och datumbundna påminnelser.
När jag började spela datorspel var det inte direkt world of warcraft på en dator med dubbla grafikkort. Jag gick i 5:an och en kompis storebrorsa hade en spectrum. Mitt favoritspel var ett turnbaserat strategispel som hette Lords of Midnight, en del av icecrown-triologin. (Även om tredje och sista spelet aldrig släptes)
Då behövde man för övrigt inte bli tillsagd att gå ut och göra något istället för att hänga framför datorn. När du gjort dina drag tog det nämligen 40 till 90 minuter för datorn att göra sina drag. Man kunde alltså lugnt gå ut och spela en fotbollsmatch eller leka krig (Tillåtet på den tiden) medan man väntade.
1986 blev det en C64 som 88 byttes mot en Amiga, med mer och mer grafiskt häftiga spel. 1993 när jag började på universitetet öppnade sig dock en helt annan värld, nätverksspel med många användare.
Visst hade man spelat två spelare ibland, och även över nollmodemkabel, men riktigt nätverksspel var ett helt annat slags djur. Jag talar om företéelsen MUD, Multi-user dungeon. Nätverksbaserade textäventyr, där man kan gå runt och utforska världar, slåss med monster och allmänt låta sin karaktär bli starkare och bättre.
Egentligen precis samma ide som i diablo, WoW och en massa nymodigheter, fast förståss utan den häftiga grafiken. Istället för att titta på bilden,(som då skall säga mer än tusen ord), så får du läsa rumsbeskrivningarna och därifrån fundera ut vad du kan göra.
Att spela ett spel där man sprang omkring i samma värld som en massa andra spelare, och att konkurera med dessa om utrustning och resurser var så mycket coolare än andra spel. Att MUD dessutom är rollspelsorienterat var ju en bonus för mig som rollspelare. Att inte bara leta skatter utan att interagera och rollspela med övriga spelare ger ytterligare en dimension, som dessutom går lång förbi diverse klanchatter och junk i moderna spel. Rollspel är inte vad som försiggår där, eventuellt att man koordinerar en eller annan sak.
Nu tillbaka till det där med att inse att man börjar bli gammal. På grund av facebookgrupper och liknande blir jag ibland påmind om mitt favoritmuds existens, så det händer att jag fortfarande loggar in ibland och tar mig en titt. När man då som häromdagen träffar en bekant och sitter och pratar lite är ju förväntat resultat. Men när man då pratar lite om hur det såg ut 1993 när jag först skapade min karaktär och man inser att det var 19 år sedan, och att jag gick på universitetet, då får man en sån där obehaglig "åldersupplevelse".
Men en mycket trevligare sak att reflektera över är att ett onlinespel jag spelade för 19 år sedan faktiskt fortfarande finns och fungerar, om än med krympande spelarbas.
Nyrekrytering blir naturligtvis svårare i och med att nutidens ungdomar är vana häftiga grafikeffekter, men när man läser sig till vad som händer så lever man sig in mycket mer i det hela. Det är lätt att distansiera sig till figuren på skärmen som en drake sprutar eld på. Men när du sitter i en textbaserad värld, och har spenderat hundratals timmar på att bli så bra som du är nu, och skall skriva "North" för att gå ett steg norrut och slåss med något riktigt biffigt monster, då är rädslan för att dö och förlora poäng så mycket verkligare.
Så, jag tänker rekommendera den spelsugne att ta sin putty eller föredragna terminalprogram och öppna en telnetsession mot port 2001 på dum.acc.umu.se , för att spela ett mud som varit online sedan 1988.
Det finns monster att slåss med, men det är inte så du får poäng. Syftet är att utforska världen och hitta skatter. Skatter/Saker du hittat eller på något sätt lyckats lägga händerna på kan du sedan antingen sälja, för att få pengar, eller dumpa över kanten på världen för att få poäng som låter dig gå upp i level.
När du samlat nog mycket poäng för att gå upp en level får du en quest att utföra, och när du lyckas med den så går du upp till nästa nivå. Lite mer hitpoints, lite mer spellpoints och kanske någon ny trevlig magi för att hjälpa dig i ditt framtida äventyrande.
Det finns så mycket abandonware från gamla spelföretag som gått i graven, med jättebra spel och spelidéer, men det finns faktiskt även gamla spel som fortfarande lever, om än i skymundan.
Mvh
/J-O
Nu talar jag inte om grått hår och diverse åldersrelaterade krämpor, utan andra mer subtila och datumbundna påminnelser.
När jag började spela datorspel var det inte direkt world of warcraft på en dator med dubbla grafikkort. Jag gick i 5:an och en kompis storebrorsa hade en spectrum. Mitt favoritspel var ett turnbaserat strategispel som hette Lords of Midnight, en del av icecrown-triologin. (Även om tredje och sista spelet aldrig släptes)
Då behövde man för övrigt inte bli tillsagd att gå ut och göra något istället för att hänga framför datorn. När du gjort dina drag tog det nämligen 40 till 90 minuter för datorn att göra sina drag. Man kunde alltså lugnt gå ut och spela en fotbollsmatch eller leka krig (Tillåtet på den tiden) medan man väntade.
1986 blev det en C64 som 88 byttes mot en Amiga, med mer och mer grafiskt häftiga spel. 1993 när jag började på universitetet öppnade sig dock en helt annan värld, nätverksspel med många användare.
Visst hade man spelat två spelare ibland, och även över nollmodemkabel, men riktigt nätverksspel var ett helt annat slags djur. Jag talar om företéelsen MUD, Multi-user dungeon. Nätverksbaserade textäventyr, där man kan gå runt och utforska världar, slåss med monster och allmänt låta sin karaktär bli starkare och bättre.
Egentligen precis samma ide som i diablo, WoW och en massa nymodigheter, fast förståss utan den häftiga grafiken. Istället för att titta på bilden,(som då skall säga mer än tusen ord), så får du läsa rumsbeskrivningarna och därifrån fundera ut vad du kan göra.
Att spela ett spel där man sprang omkring i samma värld som en massa andra spelare, och att konkurera med dessa om utrustning och resurser var så mycket coolare än andra spel. Att MUD dessutom är rollspelsorienterat var ju en bonus för mig som rollspelare. Att inte bara leta skatter utan att interagera och rollspela med övriga spelare ger ytterligare en dimension, som dessutom går lång förbi diverse klanchatter och junk i moderna spel. Rollspel är inte vad som försiggår där, eventuellt att man koordinerar en eller annan sak.
Nu tillbaka till det där med att inse att man börjar bli gammal. På grund av facebookgrupper och liknande blir jag ibland påmind om mitt favoritmuds existens, så det händer att jag fortfarande loggar in ibland och tar mig en titt. När man då som häromdagen träffar en bekant och sitter och pratar lite är ju förväntat resultat. Men när man då pratar lite om hur det såg ut 1993 när jag först skapade min karaktär och man inser att det var 19 år sedan, och att jag gick på universitetet, då får man en sån där obehaglig "åldersupplevelse".
Men en mycket trevligare sak att reflektera över är att ett onlinespel jag spelade för 19 år sedan faktiskt fortfarande finns och fungerar, om än med krympande spelarbas.
Nyrekrytering blir naturligtvis svårare i och med att nutidens ungdomar är vana häftiga grafikeffekter, men när man läser sig till vad som händer så lever man sig in mycket mer i det hela. Det är lätt att distansiera sig till figuren på skärmen som en drake sprutar eld på. Men när du sitter i en textbaserad värld, och har spenderat hundratals timmar på att bli så bra som du är nu, och skall skriva "North" för att gå ett steg norrut och slåss med något riktigt biffigt monster, då är rädslan för att dö och förlora poäng så mycket verkligare.
Så, jag tänker rekommendera den spelsugne att ta sin putty eller föredragna terminalprogram och öppna en telnetsession mot port 2001 på dum.acc.umu.se , för att spela ett mud som varit online sedan 1988.
Det finns monster att slåss med, men det är inte så du får poäng. Syftet är att utforska världen och hitta skatter. Skatter/Saker du hittat eller på något sätt lyckats lägga händerna på kan du sedan antingen sälja, för att få pengar, eller dumpa över kanten på världen för att få poäng som låter dig gå upp i level.
När du samlat nog mycket poäng för att gå upp en level får du en quest att utföra, och när du lyckas med den så går du upp till nästa nivå. Lite mer hitpoints, lite mer spellpoints och kanske någon ny trevlig magi för att hjälpa dig i ditt framtida äventyrande.
Det finns så mycket abandonware från gamla spelföretag som gått i graven, med jättebra spel och spelidéer, men det finns faktiskt även gamla spel som fortfarande lever, om än i skymundan.
Mvh
/J-O
Tags: Spel, Abandonware, Rollspel
För övrigt anser jag att Beatrice Ask bör landsförvisasKommentarer
Trackback
