Polisiär verksamhet
Ett litet(?) förslag på utvidgning av piratpartiets politik, enligt önskad mall. Området är inte direkt rättssäkerhet utan hur Polisiärt arbete borde utföras. Beatrice Ask har ju sina idéer och Jimmy Åkesson sina, Piratpartiet kan väl också ha åsikter om detta.
I just detta inlägg väljer jag att skriva om specialfallet Polisen, men som kan ses under punkt 2 nedan så föreslår jag även lite mer grundläggande saker.
Under punkt 4, "bakgrund" så svamlar jag på lite mer i bloggstil, men syftet med denna text är inte att ligga med i något kampanjmaterial utan att förklara för er hur jag tänkt och vilka problem det är jag vill lösa.
1. Rubrik
Brottsbekämpning / Kriminalpolitik
2. Värderingar
Rättsäkerhet. (Vi vill stärka rättsstaten. Vi vill stärka förtroendet människor emellan samt mellan staten och medborgaren.) Detta innebär inte enbart att man skall sluta behandla medbrogarna som misstänkta brottslingar, utan man kan även kräva att medborgarna skall kunna lita på polisen.
Infrastruktur / Legitimt styre. Detta är inte en del av vår plattform idag, men jag hoppas att vi i Piratpartiet kan börja tycka att man skall kunna leva, bo och arbeta i hela landet. När man drar in på samhällets infrastruktur, t.ex. postkontor, sjukhus och polisstationer samt river telenätet kan man inte längre legitimt hävda att folk som bor där skall betala skatt till staten, utan man kan lika gärna måla kartan vit igen.
Effektivitet. Staten skall inte slösa med våra resurser/skattepengar genom dumsnåla beslut. Detta tycker jag vi kan extrapolera utifrån åsikter vi har redan idag. T.ex. användandet av fria programvaror istället för att köpa dyra licenser.
3. Vision
Ett rättssäkert och tryggt samhälle där inte folk rycker till i rädsla när de någon gång ser uniformerad Polis.
4. Bakgrund
Många av de lagändringar som tillkommit på senare år har haft som syfte att underlätta polisens arbete och öka deras möjligheter att "effektivt" bedriva utredningsarbete. Tyvärr står detta oftast i konflikt med rättssäkerheten och den personliga integriteten. Som det är nu så offras rättssäkerheten och medborgarnas integritet på effektivitetens altare, tydligen på grund av resursbrist. Till och med förslag på omvänd bevisbörda har kommit på fullt allvar.
Resursbristen verkar även den vara ett faktum, då statistiken visar högvis med larm som ingen reagerat på samt att de flesta som provat att polisanmäla något snabbt märker att de flesta ärenden omedelbart läggs ner utan utredning.
Dock är det inte bara cykelstölder och inbrott som direktavskrivs utan så mycket som ett besök på brottsplatsen. Anmälningar mot polismän brukar även dessa läggas ner av åklagare utan åtgärd. Med största sannolikhet så är det i många fall okynnesanmälningar som läggs ned med rätta, men det är anmärkningsvärt att polismyndigheten inte ens bryr sig om att föra statistik över de ärenden där en polis blivit anmäld. Vill man skapa förtroende måste man åtminstone verka som att man tar anmälningar om tjänstefel på allvar.
När det gäller statistik finns det ju förståss även andra problem. Nyligen uppdagades det att poliser fuskar med statistik och helt enkelt hittar på brott som aldrig skett och rapporterar in dessa för att bättra på statistiken och uppfylla någon slags effektivitetskrav. Dessutom var cheferna medvetna om detta, och när det läckte ut så försökte man bryta meddelarskyddet för att få reda på vem som skvallrat. Inte heller detta känns som ett bra sätt att skapa tilltro hos allmänheten.
Tillsynen av polisen är viktig ur ett rättsäkerhetsperspektiv. Andra viktiga verksamheter där mycket skattepengar går åt sätts regelbundet under lupp av olika tillsynsmyndigheter. Inom exempelvis hälso- och sjukvården genomför Socialstyrelsen ofta inspektioner som ibland leder till att vårdmottagningar måste stängas. På samma sätt granskar Skolinspektionen våra skolor och Högskoleverket våra universitet. Polisen granskas också. Men inte av någon fristående myndighet, utan av Rikspolisstyrelsen som själv ingår i polisens organisation.
Idag är det som så att folk helt enkelt inte ser en polis utom vid fart- eller nykterhetskontroller, eller möjligen om man är måltavla för ett ingripande. D.v.s. situationer då man sällan ser det som något positivt, utan mer som något störande i sin vardag. Resursbrist kan även här vara den stora bakomliggande faktorn.
Fast då är det samtidigt konstigt att polisen har resurser att agera handräckning åt privata företag. T.ex. biljettkontroller för SL. Att man sedan gör massivt överdrivna insatser mot fildelare, där en sex till åtta poliser stormar in hos någon sjukpensionär som knappast lär bjuda något motstånd verkar ju även det tvivelaktigt ur resurshänsyn.
Man har lagt ner många närpolisstationer vilket leder till ännu mindre synlighet. Men övervakningskameror eller vad man nu tänkt sig att använda istället kommer aldrig att skapa någon riktig trygghet. Fungerande gatubelysning och kompetenta poliser som syns på stan däremot.
5. Konkret sakpolitik
* Polisen skall inte syssla med handräckningstjänst. Biljettkontroller kan utföras utan hjälp av polis.
* Låt de poliser som idag jobbar med upphovsrätt utreda riktiga brott istället. Där finns många resurser som kan användas bättre. Annan formulering kan vara att prioritera våldsbrott och stöld över upphovsrättsbrott, eller att prioritera brott mot enskilda medborgare över brott mot företag.
* Öka antalet civilanställda. Låt poliserna vara ute och jobba och civilanställda sköta sekreterarsysslorna istället.
* Återinför närpolisstationerna. Låt folk se poliser gå runt och finnas utan att de nödvändigtvis är på utryckning.
* Poliser skall upprätthålla lagen, de skall inte vara med i lagstiftningsprocessen. Att underlätta polisens jobb får inte vara prioriterat över en rättssäker hantering. Att föreslå lagändringar bör inte heller det ligga hos polisen.
* Polisens effektivitet skall bedömas på antal inkomna anmälningar, inte antalet "utredda" brott. Om man tar bort detta kriterium försvinner incitamentet för enskillda polismän och chefer att hitta på statistik.
* En fristående myndighet skall ansvara för att övervaka polisens arbete.
* Brottsprovokation skall vara förbjudet. (Finns redan med i valmanifestet)
Mvh
/J-O
I just detta inlägg väljer jag att skriva om specialfallet Polisen, men som kan ses under punkt 2 nedan så föreslår jag även lite mer grundläggande saker.
Under punkt 4, "bakgrund" så svamlar jag på lite mer i bloggstil, men syftet med denna text är inte att ligga med i något kampanjmaterial utan att förklara för er hur jag tänkt och vilka problem det är jag vill lösa.
1. Rubrik
Brottsbekämpning / Kriminalpolitik
2. Värderingar
Rättsäkerhet. (Vi vill stärka rättsstaten. Vi vill stärka förtroendet människor emellan samt mellan staten och medborgaren.) Detta innebär inte enbart att man skall sluta behandla medbrogarna som misstänkta brottslingar, utan man kan även kräva att medborgarna skall kunna lita på polisen.
Infrastruktur / Legitimt styre. Detta är inte en del av vår plattform idag, men jag hoppas att vi i Piratpartiet kan börja tycka att man skall kunna leva, bo och arbeta i hela landet. När man drar in på samhällets infrastruktur, t.ex. postkontor, sjukhus och polisstationer samt river telenätet kan man inte längre legitimt hävda att folk som bor där skall betala skatt till staten, utan man kan lika gärna måla kartan vit igen.
Effektivitet. Staten skall inte slösa med våra resurser/skattepengar genom dumsnåla beslut. Detta tycker jag vi kan extrapolera utifrån åsikter vi har redan idag. T.ex. användandet av fria programvaror istället för att köpa dyra licenser.
3. Vision
Ett rättssäkert och tryggt samhälle där inte folk rycker till i rädsla när de någon gång ser uniformerad Polis.
4. Bakgrund
Många av de lagändringar som tillkommit på senare år har haft som syfte att underlätta polisens arbete och öka deras möjligheter att "effektivt" bedriva utredningsarbete. Tyvärr står detta oftast i konflikt med rättssäkerheten och den personliga integriteten. Som det är nu så offras rättssäkerheten och medborgarnas integritet på effektivitetens altare, tydligen på grund av resursbrist. Till och med förslag på omvänd bevisbörda har kommit på fullt allvar.
Resursbristen verkar även den vara ett faktum, då statistiken visar högvis med larm som ingen reagerat på samt att de flesta som provat att polisanmäla något snabbt märker att de flesta ärenden omedelbart läggs ner utan utredning.
Dock är det inte bara cykelstölder och inbrott som direktavskrivs utan så mycket som ett besök på brottsplatsen. Anmälningar mot polismän brukar även dessa läggas ner av åklagare utan åtgärd. Med största sannolikhet så är det i många fall okynnesanmälningar som läggs ned med rätta, men det är anmärkningsvärt att polismyndigheten inte ens bryr sig om att föra statistik över de ärenden där en polis blivit anmäld. Vill man skapa förtroende måste man åtminstone verka som att man tar anmälningar om tjänstefel på allvar.
När det gäller statistik finns det ju förståss även andra problem. Nyligen uppdagades det att poliser fuskar med statistik och helt enkelt hittar på brott som aldrig skett och rapporterar in dessa för att bättra på statistiken och uppfylla någon slags effektivitetskrav. Dessutom var cheferna medvetna om detta, och när det läckte ut så försökte man bryta meddelarskyddet för att få reda på vem som skvallrat. Inte heller detta känns som ett bra sätt att skapa tilltro hos allmänheten.
Tillsynen av polisen är viktig ur ett rättsäkerhetsperspektiv. Andra viktiga verksamheter där mycket skattepengar går åt sätts regelbundet under lupp av olika tillsynsmyndigheter. Inom exempelvis hälso- och sjukvården genomför Socialstyrelsen ofta inspektioner som ibland leder till att vårdmottagningar måste stängas. På samma sätt granskar Skolinspektionen våra skolor och Högskoleverket våra universitet. Polisen granskas också. Men inte av någon fristående myndighet, utan av Rikspolisstyrelsen som själv ingår i polisens organisation.
Idag är det som så att folk helt enkelt inte ser en polis utom vid fart- eller nykterhetskontroller, eller möjligen om man är måltavla för ett ingripande. D.v.s. situationer då man sällan ser det som något positivt, utan mer som något störande i sin vardag. Resursbrist kan även här vara den stora bakomliggande faktorn.
Fast då är det samtidigt konstigt att polisen har resurser att agera handräckning åt privata företag. T.ex. biljettkontroller för SL. Att man sedan gör massivt överdrivna insatser mot fildelare, där en sex till åtta poliser stormar in hos någon sjukpensionär som knappast lär bjuda något motstånd verkar ju även det tvivelaktigt ur resurshänsyn.
Man har lagt ner många närpolisstationer vilket leder till ännu mindre synlighet. Men övervakningskameror eller vad man nu tänkt sig att använda istället kommer aldrig att skapa någon riktig trygghet. Fungerande gatubelysning och kompetenta poliser som syns på stan däremot.
5. Konkret sakpolitik
* Polisen skall inte syssla med handräckningstjänst. Biljettkontroller kan utföras utan hjälp av polis.
* Låt de poliser som idag jobbar med upphovsrätt utreda riktiga brott istället. Där finns många resurser som kan användas bättre. Annan formulering kan vara att prioritera våldsbrott och stöld över upphovsrättsbrott, eller att prioritera brott mot enskilda medborgare över brott mot företag.
* Öka antalet civilanställda. Låt poliserna vara ute och jobba och civilanställda sköta sekreterarsysslorna istället.
* Återinför närpolisstationerna. Låt folk se poliser gå runt och finnas utan att de nödvändigtvis är på utryckning.
* Poliser skall upprätthålla lagen, de skall inte vara med i lagstiftningsprocessen. Att underlätta polisens jobb får inte vara prioriterat över en rättssäker hantering. Att föreslå lagändringar bör inte heller det ligga hos polisen.
* Polisens effektivitet skall bedömas på antal inkomna anmälningar, inte antalet "utredda" brott. Om man tar bort detta kriterium försvinner incitamentet för enskillda polismän och chefer att hitta på statistik.
* En fristående myndighet skall ansvara för att övervaka polisens arbete.
* Brottsprovokation skall vara förbjudet. (Finns redan med i valmanifestet)
Mvh
/J-O
Tags: Piratpartiet, Kriminalpolitik
För övrigt anser jag att Beatrice Ask bör landsförvisasKommentarer
Postat av: Anders Troberg
Borde man inte till att börja med utvärdera om vi överhuvudtaget ska ha någon polisiär verksamhet?
Postat av: Jan-Olof Flink
Nja, en sådan utvärdering anser jag nog inte behövas.
Det begås brott, alltså behöver vi polis.
Jag vet att det finns en del som anser att polisen inte gör annat än slår ner demonstrationer och misshandlar folk, men jag hör inte till den fallangen.
Jag anser att vi behöver polis, och är övertygad om att de flesta poliser antagligen gör ett väldigt bra jobb.
Däremot behöver de få bättre prioritering och man behöver rensa bort de rötägg som hittas, så att allmänheten får tillbaka sitt förtroende för polisen.
Trackback
