Arbetsförseningen sågas
Johan Talenti och Tanja Parkkila sågar arbetsförmedlingen i en artikel på SvD brännpunkt.
I artikeln visar man statistik att framförallt unga människor, både arbetssökande och arbetsgivare, inte hyser någon större tilltro till arbetsförmedlingen.
Jag kan inte göra annat än dela deras åsikt, om det hade varit en fungerande myndighet hade den troligen inte fått allmänt använda tillnamn som Arbetsförnedringen och Arbetsförseningen. Den allmänna uppfattningen är att arbetsförmedlingen är till för att förmedla blanketter och att snygga till arbetslöshetsstatistiken genom att gömma arbetslösa i "åtgärder" istället för att som namnet antyder, förmedla jobb.
När jag fick mitt första "riktiga" jobb, d.v.s fast anställning efter avslutade studier, så fick jag det genom inofficiella kontakter. En arbetsgivare hade frågat en av sina kompisar som hade rekommenderat lite folk från universitetet. Den arbetsgivaren använde sig av hävd inte av arbetsförmedlingen. Hans åsikt var att de som var kompetenta och hade lite driv skaffade sig jobb i alla fall, de som var tvugna att gå via arbetsförmedlingen var det antagligen något fel på.
Min egen erfarenhet, när jag blev uppsagd med tre månaders uppsägningstid runt 2001 i en sviktande IT-sektor, gick till arbetsförmedlingen för att börja söka jobb. Min enfaldiga plan var att ha ett nytt jobb att gå till när min upsägningstid var slut. Det var inget som passade in i Arbetsförmedlingens tänk.
Jag blev mer eller mindre utkastad därifrån. "Du har ju ett jobb, kom tillbaka om tre månader när du är arbetslös". Eftersom jag inte såg någon större vits med att vänta med jobbsökandet tills jag väl stod där arbetslös, så valde jag att bortse från ovanstående incident.
Jag såg alltså inget självändamål med att bli arbetslös utan sökte runt privat och hade ett jobb i god tid innan, på grund av månadsskiften och att det verkade lämpligt att tillträda min nya tjänst på en måndag så tror jag dock att kontentan blev att jag defakto var utan anställning i två dagar. Men jag brydde mig dock inte om att meddela detta till Arbetsförmedlingen.
Hur som helst håller jag med artikelförfattarna om att om inte arbetsförmedlingen byter ut sitt arbetssätt så har de spelat ut sin roll. De kan byta namn till blankett och kursförmedlingen, eller så kan de börja förmedla arbeten istället.
Mvh
/J-O
I artikeln visar man statistik att framförallt unga människor, både arbetssökande och arbetsgivare, inte hyser någon större tilltro till arbetsförmedlingen.
Jag kan inte göra annat än dela deras åsikt, om det hade varit en fungerande myndighet hade den troligen inte fått allmänt använda tillnamn som Arbetsförnedringen och Arbetsförseningen. Den allmänna uppfattningen är att arbetsförmedlingen är till för att förmedla blanketter och att snygga till arbetslöshetsstatistiken genom att gömma arbetslösa i "åtgärder" istället för att som namnet antyder, förmedla jobb.
När jag fick mitt första "riktiga" jobb, d.v.s fast anställning efter avslutade studier, så fick jag det genom inofficiella kontakter. En arbetsgivare hade frågat en av sina kompisar som hade rekommenderat lite folk från universitetet. Den arbetsgivaren använde sig av hävd inte av arbetsförmedlingen. Hans åsikt var att de som var kompetenta och hade lite driv skaffade sig jobb i alla fall, de som var tvugna att gå via arbetsförmedlingen var det antagligen något fel på.
Min egen erfarenhet, när jag blev uppsagd med tre månaders uppsägningstid runt 2001 i en sviktande IT-sektor, gick till arbetsförmedlingen för att börja söka jobb. Min enfaldiga plan var att ha ett nytt jobb att gå till när min upsägningstid var slut. Det var inget som passade in i Arbetsförmedlingens tänk.
Jag blev mer eller mindre utkastad därifrån. "Du har ju ett jobb, kom tillbaka om tre månader när du är arbetslös". Eftersom jag inte såg någon större vits med att vänta med jobbsökandet tills jag väl stod där arbetslös, så valde jag att bortse från ovanstående incident.
Jag såg alltså inget självändamål med att bli arbetslös utan sökte runt privat och hade ett jobb i god tid innan, på grund av månadsskiften och att det verkade lämpligt att tillträda min nya tjänst på en måndag så tror jag dock att kontentan blev att jag defakto var utan anställning i två dagar. Men jag brydde mig dock inte om att meddela detta till Arbetsförmedlingen.
Hur som helst håller jag med artikelförfattarna om att om inte arbetsförmedlingen byter ut sitt arbetssätt så har de spelat ut sin roll. De kan byta namn till blankett och kursförmedlingen, eller så kan de börja förmedla arbeten istället.
Mvh
/J-O
Kommentarer
Trackback
