Läsvärt om forskning och integritet
Jag tror jag bloggade om det hela när DI satte stop för Lifegene-projektet.
Nu fortsätter turerna kring detta.
Mvh
/J-O
Där trillade prislappen fram
Sedär, brev från min fiberleverantör som meddelar om kommande prishöjning.
Inget direkt revolutionerande med det, men sedan ser man den lilla meningen "Vi gör det också för att kunna möta generella kostnadsutvecklingar i samhället och för att möta nya lagkrav"
Usch, så där kom alltså prislappen för datalagringsdirektivet intrillandes. Visst känns det skönt att betala för att bli övervakad?
En intressant sak var dock att brevet ifråga kom från leverantören av min fiberkoppling, servanet i sundsvall, och inte från min nätleverantör, bahnhof. Kan vara intressant attgräva lite i vem som loggar vad. Fiberleverantören borde ju intelogga så mycket mer än vilket VLAN min utrustning är kopplad mot för att kunna nå bahnhofs dhcp-servrar och liknande eller?
Mvh
/J-O
Tags: Piratpartiet, Datalagring
För övrigt anser jag att Beatrice Ask bör landsförvisas
Värsta pappan ever, typ
Min dotter är tretton år gammal och vill väldigt gärna ställa upp i lilla melodifestivalen.
Ansökan är rätt simpel, man skall fylla i lite info och skicka sitt bidrag i mp3-format. Men eftersom det är fråga om barn såmåste föräldrarna läsa igenom reglerna först (pdf).
Först lite almänn info och självklarheter, som att man skulle skrivit låten själv, att den skulle vara på svenska och att den inte skall ha spelats/spridits i förväg.
Sedan någon slags notering om att det hela skulle ske i stockholm, vilket inte är direkt förvånande, men det hade ju varit på sin platsmed lite info om man själv förväntades ordna resa och boende och sånt.
Följt av (trumvirvel), ett långt avtal som godkänner att SVT tar över alla rättigheter för verket. Om punkt c10 och c11 betyder att man tvångsansluts till STIM är också lite svårtatt avgöra. Hur som helst inte riktigt ett avtal som jag känner för att godkänna å min dotters vägnar, även om jag förmodligen kommer att anses som världens sämsta pappa.
Mvh
/J-O
Tags: Piratpartiet
För övrigt anser jag att Beatrice Ask bör landsförvisas
Namnunderskrifter
I den bästa av världar kan man lita på staten.
Men frågan är ju vad som är det egentliga syftet med att kräva personnummer i namninsamlingar.
Mvh
/J-O
Ännu ett myrsteg
Steg för steg nedför det sluttande planet vi gå hand i hand.
Nästa i raden av rättigheter som är på väg att urholkas eller försvinna är möjligheten till offentlig försvarare.
Den höga kostnaden för staten anses vara ett tungt vägande skäl för att underminera rätten till offentlig försvarare. En annan rimlig förklaring är väl att detta går hand i hand med tidigare förslag om utökade strafförelägganden och dylikt. Om man tänker sig att fler "brott" skall kunna klaras av och straff utdömas utan onödig inblandning av domstolar, så kan man väl lika gärna se till att de motsträviga medborgare som kräver att få sin sak prövad i domstol blir automatiskt dömda i vilket fall, utan offentlig försvarare som skall strula till statistiken.
Mvh
/J-O
Tags: Piratpartiet, Rättssäkerhet
För övrigt anser jag att Beatrice Ask bör landsförvisas
Så kan man ju också göra
Man brukar ju säga att fela än mänskligt, men det känns definitivt som att något är lite ruttet när en myndighet som främst jobbar med etiska frågor blir påkomna med att förfalska dokument.
At den etik de sysslar med sedan är inriktad på huruvida forskning är etisk eller inte tycker jag inte riktigt hör dit. Man bör väl ha grundläggande etik och moral oavsett specialområde?
Mvh
/J-O
Tags: Piratpartiet, Etik
För övrigt anser jag att Beatrice Ask bör landsförvisas
Till hälften rätt
Man får väl kalla det ett steg i rätt riktning när vår Energiminister går ut i en debattartikel och talar sig varm för att stärka energiforskningen.
Man får väl dock utgå från att Centerns roll i regeringen är svagare än någonsin, kanske på grund av turerna kring tillväxtverket som en oerfaren Lööf verkar ha haft lite svårt att hantera. Jag tycker dock det verkar aningen konstigt att ett parti som sitter med i regeringen, skall behöva gå via dagstidningarnas debattsidor för att föreslå förändringar i regeringens budget.
Hur som helst är det ju bara ord och knappast något som skulle förbättra läget. Hatt har i och för sig helt rätt i att vi behöver forska kring energi, tyvärr så har ju hennes parti dock gått i mentalt baklås kring kärnkraften, den energi som vi borde forska på.
En ordentlig satsning på nästa generations kärnreaktorer, helst toriumreaktorer vore trevligt. Tyvärr lär vi väl knappast få se ett sådant förslag från vår energiminister.
Mvh
/J-O
Mer såpa till folket
Jag har brukat undvika att skriva om Assange och Wikileaks, dels för att jag inte vill ta ställning till huruvida Assange är skyldig eller ej, dels för att så många andra skriver om det.
Klart är att det finns väldigt goda skäl att vara skeptisk till en utlämning till Sverige. Historiskt sett så brukar inte Sverige begära utlämning, så att man gör det i det här fallet verkar klart politiskt motiverat.
Sedan är det ju saker som de omärkta CIA-planen som genomförde fångtransporter via Sverige, samt de två egyptiska medborgarna som Sverige "avvisade" till USA genom att bundna till händer och fötter lämna över dem till CIA-agenter på arlanda.
Hur som helst lär ju Assange snart befnna sig i Sverige, då England tydligen hellre startar krig med Ecuador än låter bli att lämna över honom. Det är då den intressanta biten kommer, då får vi se om det är en konspiration eller inte.
Utlämningslagen (1957:668) säger nämligen
11 § Den som här i riket är åtalad för annat brott, för vilket är stadgat fängelse, eller som enligt dom mot honom skall undergå fängelse eller eljest omhändertagas på anstalt , må ej utlämnas så länge hindret betstår. Samma lag vare, om förundersökning inletts för brott som nyss nämnts.
Så Assange kan inte lämnas ut till USA så länge han är under utredning i Sverige, eller om han döms för brott här.
Antingen har åklagaren ett starkt mål, vilket är anledningen att man så gärna vill ha Assange till Sverige. Då kommer han att ställas till svars för detta brott, och kan då alltså inte lämnas ut till USA. Eller så finns inget starkt mål, utan åtalet kommer att läggas ner efter att Assange förhörts, i vilket fall han skulle kunna utlämnas till USA med omeddelbar verkan.
Just nu förnekar alla att det skulle finnas någon risk att han lämnas ut till USA, även om man vägrar garantera detta, men när han väl är på plats kommer man att bli tvungen att bekänna färg.
Resultatet kommer hur som helst att bli otrevligt för någon, kanske Assange, kanske de kvinnor som anmält honom. Men för oss åskådare kan det bli intressant när såpan fortsätter.
Mvh
/J-O
Tags: Piratpartiet, Wikileaks, Assange, CIA
För övrigt anser jag att Beatrice Ask bör landsförvisas
Telia i blåsväder, igen
Bjälken i det egna ögat måste vara väldigt genomskinlig, för nu börjar bråket igen om hur telia uppför sig i "andra länder"
Ett dotterbolag till Telia blockerar tillgången till ett par nyhetssajter i Tadzjikistan, efter uppmaning från landets säkerhetstjänst.
På något vis glömmer man i rapporteringen alltid bort att motsvarande görs även i västländer. Att många siter blockeras på mer eller mindre lösa grunder, och att t.ex. Cecilia Malmström vurmar för att sätta upp en gemensam lösning för EU-länderna för att göra precis detta.
Men det vore väl för mycket begärt att den "tredje statsmakten" skulle använda sin granskande förmåga till att granska något i närområdet. Det är ju alltid så mycket lättare att kritisera sånt som händer långt borta.
Ett dotterbolag till Telia blockerar tillgången till ett par nyhetssajter i Tadzjikistan, efter uppmaning från landets säkerhetstjänst.
På något vis glömmer man i rapporteringen alltid bort att motsvarande görs även i västländer. Att många siter blockeras på mer eller mindre lösa grunder, och att t.ex. Cecilia Malmström vurmar för att sätta upp en gemensam lösning för EU-länderna för att göra precis detta.
Men det vore väl för mycket begärt att den "tredje statsmakten" skulle använda sin granskande förmåga till att granska något i närområdet. Det är ju alltid så mycket lättare att kritisera sånt som händer långt borta.
Så länge FRA lagen säger att alla ISP:er skall låta svenska staten avlyssna all trafik, finns ingen anledning för media att kritisera att Telia hjälpt turkiska staten att avlyssna fackliga företrädare och människorättsaktivister.
Så länge datalagringsdirektivet säger att alla operatörer skall spara trafikdata och positionsdata för alla samtal, och ge detta till svenska staten, finns ingen anledning för media att kritisera att Telia hjälpt diktaturer positionsbestämma telefoner och ta reda på vilka telefoner som befunnit sig i området för demonstrationer.
Så länge vi har en lista över sajter som inte är godkända, som ISP:er "frivilligt" förvätas filtrera och så länge vi låter domstolar besluta om blockering av sajter såsom TPB. Så länge internettillgång på svenska bibliotek filtreras så "tvivelaktiga" sajter inte går att nå, så finns heller ingen anledning för media att kritisera Telias beteende i Tadzjikistan.
Mvh
/J-O
Tags: Piratpartiet, SvD, Censur
För övrigt anser jag att Beatrice Ask bör landsförvisas
Patientintegritet
Kanske inte världens färskaste nyhet eftersom den ser ut att vara från i fredags, men jag har å andra sidan inte sett någon annan skriva om det.
En undersökning visar att drygt 21 miljoner patienter i usa fått sina läkarjournaler läckta/hackade de senaste tre åren. Det handlar dessutom om bekräftade fall, man tror även att mörkertalet är "mycket stort".
Alla databaser läcker, vissa mer än andra.
En undersökning visar att drygt 21 miljoner patienter i usa fått sina läkarjournaler läckta/hackade de senaste tre åren. Det handlar dessutom om bekräftade fall, man tror även att mörkertalet är "mycket stort".
Alla databaser läcker, vissa mer än andra.
Något att tänka på när man bygger journalsystem med integritetskänslig data/information om medborgarna.
Mvh
/J-O
Mvh
/J-O
Tags: Piratpartiet, Patientjournaler, Integritet
För övrigt anser jag att Beatrice Ask bör landsförvisas
Integritetslöften sopas bort
Vi vet ju sedan tidigare att barnens integritet inte är säkrskillt viktig för nuvarande regering. Övervakningskameror och slumpvisa urinprov, kropsvisitering av minderåriga utan föräldrars vetskap eller gonkännande o.s.v.
Listan är rätt lång.
Det senaste påhittet är att Socialen skall lämna ut uppgifter om ungdomar till polisen.
Mvh
/J-O
Listan är rätt lång.
Det senaste påhittet är att Socialen skall lämna ut uppgifter om ungdomar till polisen.
-
- om hur dom har det hemma och vilka dom umgås med, vare sig klienten går med på det eller inte.
Mvh
/J-O
Tags: Piratpartiet, Integritet, Ungdomar
För övrigt anser jag att Beatrice Ask bör landsförvisasSåpbubblor i en kaktusodling
I didn't do it!
Nobody saw me!
They can't prove it!
- Bart Simpson
Bevisning i ett IT-mål, ofta gällande fildelning, är en historia för sig. Editerade skärmdumpar, foton av skärmdumpar, utskrifter av webbsidor, vittnesmål från folk som inte varit med och diverse saker som vore skrattretande om det inte hade varit så tragiskt.
Svenska domstolar godtar i stort sett precis vad som helst som bevisning, för att de inte har nog med grundläggande kunskap om området för att själva bilda sig en uppfattning. De utgår helt enkelt från att den som gjort förundersökningen har gjort ett bra jobb, något som sällan är fallet.
Det mesta av den "bevisning" som läggs fram i dessa mål är lika stark som såpbubblor i ett växthus fullt med kaktusar, den skulle vara väldigt enkel att spräcka.
Det finns två huvudanledningar att folk trots detta blir dömda:
Ett rätt talande exempel är ett mål för några år sedan (2006) där en kille åtalades för att ha laddat ner och delat ut filmen "Hip Hip Hora". I förhör frågade polisen honom om han fildelade, vilket han då erkände, fast senare under rättegången nekade han till att ha gjort det han anklagades för. Advokaten halvsov och första instans befann honom skyldig.
I hovrätten hade han en vaken och kompetent försvarare, som bland annat tog upp:
Om du erkänner något så är du rökt, oavsett vad du erkänner.
Om du nekar är det åklagaren som har bevisbördan. I teorin skall de ju ha det oavsett, men i realiteten så skiter rätten helt i bevisningen om du har erkänt. (Se bara Thomas Quick )
Bevisningen är oftast skrattretande dålig, men vad hjälper det när den inte ifrågasätts?
Specialåklagare utbildas, men tyvärr är det ingen som utbildar försvarsadvokaterna. Så när polis och åklagare ligger 10 år efter resten av samhället i teknikutvecklingen, så ligger oftast de offentliga försvararna ännu längre efter. Frågan är på vilket sätt detta främjar rättssäkerheten?
Mvh
/J-O
Nobody saw me!
They can't prove it!
- Bart Simpson
Bevisning i ett IT-mål, ofta gällande fildelning, är en historia för sig. Editerade skärmdumpar, foton av skärmdumpar, utskrifter av webbsidor, vittnesmål från folk som inte varit med och diverse saker som vore skrattretande om det inte hade varit så tragiskt.
Svenska domstolar godtar i stort sett precis vad som helst som bevisning, för att de inte har nog med grundläggande kunskap om området för att själva bilda sig en uppfattning. De utgår helt enkelt från att den som gjort förundersökningen har gjort ett bra jobb, något som sällan är fallet.
Det mesta av den "bevisning" som läggs fram i dessa mål är lika stark som såpbubblor i ett växthus fullt med kaktusar, den skulle vara väldigt enkel att spräcka.
Det finns två huvudanledningar att folk trots detta blir dömda:
-
1. Försvarsadvokaterna är för det mesta inte heller kompetenta nog att ifrågasätta bevisningen, och den tilltalade (Som då oftast är någorlunda tekniskt kunnig) litar, av någon anledning, på att domstolen skall inse hur löjeväckande "bevisningen" är.
2. När 7-8 poliser stormar in i lägenheten klockan 4 på morgonen brukar medelsvensson(tm) erkänna. Erkänner man så åker man in, så enkelt är det. Även om det du erkänner är något helt annat än det du anklagas för.
Ett rätt talande exempel är ett mål för några år sedan (2006) där en kille åtalades för att ha laddat ner och delat ut filmen "Hip Hip Hora". I förhör frågade polisen honom om han fildelade, vilket han då erkände, fast senare under rättegången nekade han till att ha gjort det han anklagades för. Advokaten halvsov och första instans befann honom skyldig.
I hovrätten hade han en vaken och kompetent försvarare, som bland annat tog upp:
-
* Att den dvd-skiva åklagaren viftat med gång efter annan som fysiskt bevis (Här är filmen) aldrig visats för rätten, eller ens testats i en spelare. Faktum var visade det sig att skivan inte var spelbar.
* Att Polisen aldrig i förhöret frågat om just den film han var anklagad för, bara allmänt frågat om han fildelade för att sedan ta det jakande svaret som ett erkännande, fast man aldrig ens talat om vad det hela gällde. Dock är ju även att skicka ett attachment i ett mail att fildela, så det är klart han sade ja på en sådan fråga.
* På vilket sätt det säkerställts att klockan på antipiratbyråns dator och ISP:n dhcp-server var samstämmig. Vet man ens vilken tidszon servern använder för sina loggar?
Om du erkänner något så är du rökt, oavsett vad du erkänner.
Om du nekar är det åklagaren som har bevisbördan. I teorin skall de ju ha det oavsett, men i realiteten så skiter rätten helt i bevisningen om du har erkänt. (Se bara Thomas Quick )
Bevisningen är oftast skrattretande dålig, men vad hjälper det när den inte ifrågasätts?
Specialåklagare utbildas, men tyvärr är det ingen som utbildar försvarsadvokaterna. Så när polis och åklagare ligger 10 år efter resten av samhället i teknikutvecklingen, så ligger oftast de offentliga försvararna ännu längre efter. Frågan är på vilket sätt detta främjar rättssäkerheten?
Mvh
/J-O
Tags: Piratpartiet, Fildelning, Rättssäkerhet
För övrigt anser jag att Beatrice Ask bör landsförvisasSkönt att få rätt
Det här veckan har jag varit på en kurs omkring IT-forensics.
Inriktningen har varit allt kring bevisssäkring, bevisvärdering, vilken typ av elektroniska spår folk lämnar och alla juridiska aspekter omkring detta.
Föreläsare var it-forensiker, säkerhetsexperter, IT-brottsutredare samt jurister/advokater från både åklagarsidan och försvarssidan.
Jag räknar med att skriva en hel liten radda bloggposter inspirerad av det som sades på denna kurs. ;)
I denna post tänkte jag koncentrera mig på en sak som kom fram vid en föreläsning av en säkerhetsexpert och före detta specialutredare hos SÄPO som i grund och botten sågade allt bevisvärde i IT-spår, med tanke på hur enkelt det är att förvanska spår i en dator.
Men det är inte det som denna post kommer att handla om, nej mellan några powerpointbilder stannade han upp och totalsågade e-Legitimationer.
Jag har ju i ett par tidigare bloggposter sågat e-leg av ett par skäl, men den här föreläsaren sågade lösningen på helt andra skäl. Det blev en väldigt givande diskussion på kafferasten efteråt, och det verkade som att en del av de jurister som var där blev rätt chockade när de hörde vår diskussion, eftersom de verkligen utgått från att lösningen var säker.
Så när två stycken olika personer som sysslat med IT-säkerhet sedan 90-talet oberoende av varandra sågade lösningen, med hänvisning till helt olika men fullständigt giltliga skäl kunde man se en viss oro hos övriga deltagare.
Den Jurist som var huvudansvarig för att hålla utbildningen utbrast "Men det är ju oerhört, och så har de mage att lagstifta om att elektroniska signaturer inte får anses vara mindre trovärdiga än en riktig namnteckning"
De två huvudanledningarna till att jag sågar e-legitimation och inte kan tänka mig att skaffa en i nuvarande form är:
Jag har ju sett en del remisser kring olika saker och för att komma runt en lagteknisk grej omkring upphandling finns det nu ett förslag att skapa en typ av federering mellan alla utgivare av e-legitimationer så att man kan koppla upp sig mot ett enda ställe för att kontrollera en e-legitimation. Den idén är faktiskt rätt bra, på den nivån. Men när man läser texten närmare så vill man på grund av EU, fri marknad o.s.v. tillåta andra än svenska företag att utfärda e-legitimationer.
Så det vi kan komma att hamna i inom något år, är att privata företag i andra länder kommer att kunna utfärda vad som i praktiken blir en giltig svensk ID-handling, och som våra myndigheter kommer att lita på.
Enligt det juristen sade så får enligt nuvarande lagstiftning en domstol inte anse att en elektronisk signatur är mindre trovärdig än en riktig. D.v.s. har du en e-legitimation och någon annan använder ditt certifikat så är du rökt. Är det ditt certifikat så är det enligt lagen DU som gjort det, oavsett vem som egentligen gjort det. Trots att det är en bank som har originalet och att det för en hackergrupp är tämligen trivialt att stjäla certifikatet från ditt lilla USB-minne.
Så det känns som att den klart bästa lösningen är att aldrig skaffa sig något överhuvudtaget.
Mvh
/J-O
Inriktningen har varit allt kring bevisssäkring, bevisvärdering, vilken typ av elektroniska spår folk lämnar och alla juridiska aspekter omkring detta.
Föreläsare var it-forensiker, säkerhetsexperter, IT-brottsutredare samt jurister/advokater från både åklagarsidan och försvarssidan.
Jag räknar med att skriva en hel liten radda bloggposter inspirerad av det som sades på denna kurs. ;)
I denna post tänkte jag koncentrera mig på en sak som kom fram vid en föreläsning av en säkerhetsexpert och före detta specialutredare hos SÄPO som i grund och botten sågade allt bevisvärde i IT-spår, med tanke på hur enkelt det är att förvanska spår i en dator.
Men det är inte det som denna post kommer att handla om, nej mellan några powerpointbilder stannade han upp och totalsågade e-Legitimationer.
Jag har ju i ett par tidigare bloggposter sågat e-leg av ett par skäl, men den här föreläsaren sågade lösningen på helt andra skäl. Det blev en väldigt givande diskussion på kafferasten efteråt, och det verkade som att en del av de jurister som var där blev rätt chockade när de hörde vår diskussion, eftersom de verkligen utgått från att lösningen var säker.
Så när två stycken olika personer som sysslat med IT-säkerhet sedan 90-talet oberoende av varandra sågade lösningen, med hänvisning till helt olika men fullständigt giltliga skäl kunde man se en viss oro hos övriga deltagare.
Den Jurist som var huvudansvarig för att hålla utbildningen utbrast "Men det är ju oerhört, och så har de mage att lagstifta om att elektroniska signaturer inte får anses vara mindre trovärdiga än en riktig namnteckning"
De två huvudanledningarna till att jag sågar e-legitimation och inte kan tänka mig att skaffa en i nuvarande form är:
-
1. En vanlig legitimation innehåller något som är unikt från dig, t.ex. din namnteckning. När det gäller e-legitimation så kommer det unika från banken. Banken utfärdar, banken har certifikaten, du har ingenting. Blir du av med ditt e-leg kan banken utfärda ett nytt, blir du inte av med det kan banken likt förbannat utfärda ett nytt.
2. Jag anser att id-handlingar skall utfärdas av myndigheter inte privata företag. En bank gör hela tiden riskbedömningar och tar sina beslut gällande säkerhet på kommer vi gå plus eller minus. Hur många procent felaktigheter kan vi ta utan att det får inverkan på vår vinstmarginal. En myndighet har inget vinstintresse, utan har att följa lagstiftning.
-
1. De har tillverkat en trojan som klarade av att extrahera nycklarna från e-leget, samt pinkod från användare och exportera detta (skicka i mail). Sedan var de in och gjorde ett otillåtet skatteavdrag för "testpersonen" genom att koppla upp sig mot skatteverkets deklarationstjänst. De har vid ett flertal tillfällen demonstrerat och visat på osäkerheten i systemet och bevisat att de kan plocka ut certifikatnycklarna. Skatteverket fortsätter dock med en dåres envishet att hävda att det är omöjligt att få tag på certifikatnycklarna och "lura systemet".
2. Om det imorgon skulle komma en matematiker och säga att han knäckt RSA faller hela systemet. De hade som förslag redan före systemet började införas att man kunde haft en tre olika certifikat på e-leget, så att man i ett sådant fall skulle kunna revokera en hel algoritm. Säga att från och med idag kör vi inte med RSA utan med XXX. Men genom hela införandet valde man att bortse från alla tekniska råd man fick från expertgruppen.
Jag har ju sett en del remisser kring olika saker och för att komma runt en lagteknisk grej omkring upphandling finns det nu ett förslag att skapa en typ av federering mellan alla utgivare av e-legitimationer så att man kan koppla upp sig mot ett enda ställe för att kontrollera en e-legitimation. Den idén är faktiskt rätt bra, på den nivån. Men när man läser texten närmare så vill man på grund av EU, fri marknad o.s.v. tillåta andra än svenska företag att utfärda e-legitimationer.
Så det vi kan komma att hamna i inom något år, är att privata företag i andra länder kommer att kunna utfärda vad som i praktiken blir en giltig svensk ID-handling, och som våra myndigheter kommer att lita på.
Enligt det juristen sade så får enligt nuvarande lagstiftning en domstol inte anse att en elektronisk signatur är mindre trovärdig än en riktig. D.v.s. har du en e-legitimation och någon annan använder ditt certifikat så är du rökt. Är det ditt certifikat så är det enligt lagen DU som gjort det, oavsett vem som egentligen gjort det. Trots att det är en bank som har originalet och att det för en hackergrupp är tämligen trivialt att stjäla certifikatet från ditt lilla USB-minne.
Så det känns som att den klart bästa lösningen är att aldrig skaffa sig något överhuvudtaget.
Mvh
/J-O
Tags: Piratpartiet, Säkerhet, e-legitimation
För övrigt anser jag att Beatrice Ask bör landsförvisasSpelvärde
På något sätt verkar det som om jag är på väg att bli gammal. Det känns inte så egentligen, men det finns ändå en del detaljer som ger fingervisningar om att så skulle kunna vara fallet.
Nu talar jag inte om grått hår och diverse åldersrelaterade krämpor, utan andra mer subtila och datumbundna påminnelser.
När jag började spela datorspel var det inte direkt world of warcraft på en dator med dubbla grafikkort. Jag gick i 5:an och en kompis storebrorsa hade en spectrum. Mitt favoritspel var ett turnbaserat strategispel som hette Lords of Midnight, en del av icecrown-triologin. (Även om tredje och sista spelet aldrig släptes)
Då behövde man för övrigt inte bli tillsagd att gå ut och göra något istället för att hänga framför datorn. När du gjort dina drag tog det nämligen 40 till 90 minuter för datorn att göra sina drag. Man kunde alltså lugnt gå ut och spela en fotbollsmatch eller leka krig (Tillåtet på den tiden) medan man väntade.
1986 blev det en C64 som 88 byttes mot en Amiga, med mer och mer grafiskt häftiga spel. 1993 när jag började på universitetet öppnade sig dock en helt annan värld, nätverksspel med många användare.
Visst hade man spelat två spelare ibland, och även över nollmodemkabel, men riktigt nätverksspel var ett helt annat slags djur. Jag talar om företéelsen MUD, Multi-user dungeon. Nätverksbaserade textäventyr, där man kan gå runt och utforska världar, slåss med monster och allmänt låta sin karaktär bli starkare och bättre.
Egentligen precis samma ide som i diablo, WoW och en massa nymodigheter, fast förståss utan den häftiga grafiken. Istället för att titta på bilden,(som då skall säga mer än tusen ord), så får du läsa rumsbeskrivningarna och därifrån fundera ut vad du kan göra.
Att spela ett spel där man sprang omkring i samma värld som en massa andra spelare, och att konkurera med dessa om utrustning och resurser var så mycket coolare än andra spel. Att MUD dessutom är rollspelsorienterat var ju en bonus för mig som rollspelare. Att inte bara leta skatter utan att interagera och rollspela med övriga spelare ger ytterligare en dimension, som dessutom går lång förbi diverse klanchatter och junk i moderna spel. Rollspel är inte vad som försiggår där, eventuellt att man koordinerar en eller annan sak.
Nu tillbaka till det där med att inse att man börjar bli gammal. På grund av facebookgrupper och liknande blir jag ibland påmind om mitt favoritmuds existens, så det händer att jag fortfarande loggar in ibland och tar mig en titt. När man då som häromdagen träffar en bekant och sitter och pratar lite är ju förväntat resultat. Men när man då pratar lite om hur det såg ut 1993 när jag först skapade min karaktär och man inser att det var 19 år sedan, och att jag gick på universitetet, då får man en sån där obehaglig "åldersupplevelse".
Men en mycket trevligare sak att reflektera över är att ett onlinespel jag spelade för 19 år sedan faktiskt fortfarande finns och fungerar, om än med krympande spelarbas.
Nyrekrytering blir naturligtvis svårare i och med att nutidens ungdomar är vana häftiga grafikeffekter, men när man läser sig till vad som händer så lever man sig in mycket mer i det hela. Det är lätt att distansiera sig till figuren på skärmen som en drake sprutar eld på. Men när du sitter i en textbaserad värld, och har spenderat hundratals timmar på att bli så bra som du är nu, och skall skriva "North" för att gå ett steg norrut och slåss med något riktigt biffigt monster, då är rädslan för att dö och förlora poäng så mycket verkligare.
Så, jag tänker rekommendera den spelsugne att ta sin putty eller föredragna terminalprogram och öppna en telnetsession mot port 2001 på dum.acc.umu.se , för att spela ett mud som varit online sedan 1988.
Det finns monster att slåss med, men det är inte så du får poäng. Syftet är att utforska världen och hitta skatter. Skatter/Saker du hittat eller på något sätt lyckats lägga händerna på kan du sedan antingen sälja, för att få pengar, eller dumpa över kanten på världen för att få poäng som låter dig gå upp i level.
När du samlat nog mycket poäng för att gå upp en level får du en quest att utföra, och när du lyckas med den så går du upp till nästa nivå. Lite mer hitpoints, lite mer spellpoints och kanske någon ny trevlig magi för att hjälpa dig i ditt framtida äventyrande.
Det finns så mycket abandonware från gamla spelföretag som gått i graven, med jättebra spel och spelidéer, men det finns faktiskt även gamla spel som fortfarande lever, om än i skymundan.
Mvh
/J-O
Nu talar jag inte om grått hår och diverse åldersrelaterade krämpor, utan andra mer subtila och datumbundna påminnelser.
När jag började spela datorspel var det inte direkt world of warcraft på en dator med dubbla grafikkort. Jag gick i 5:an och en kompis storebrorsa hade en spectrum. Mitt favoritspel var ett turnbaserat strategispel som hette Lords of Midnight, en del av icecrown-triologin. (Även om tredje och sista spelet aldrig släptes)
Då behövde man för övrigt inte bli tillsagd att gå ut och göra något istället för att hänga framför datorn. När du gjort dina drag tog det nämligen 40 till 90 minuter för datorn att göra sina drag. Man kunde alltså lugnt gå ut och spela en fotbollsmatch eller leka krig (Tillåtet på den tiden) medan man väntade.
1986 blev det en C64 som 88 byttes mot en Amiga, med mer och mer grafiskt häftiga spel. 1993 när jag började på universitetet öppnade sig dock en helt annan värld, nätverksspel med många användare.
Visst hade man spelat två spelare ibland, och även över nollmodemkabel, men riktigt nätverksspel var ett helt annat slags djur. Jag talar om företéelsen MUD, Multi-user dungeon. Nätverksbaserade textäventyr, där man kan gå runt och utforska världar, slåss med monster och allmänt låta sin karaktär bli starkare och bättre.
Egentligen precis samma ide som i diablo, WoW och en massa nymodigheter, fast förståss utan den häftiga grafiken. Istället för att titta på bilden,(som då skall säga mer än tusen ord), så får du läsa rumsbeskrivningarna och därifrån fundera ut vad du kan göra.
Att spela ett spel där man sprang omkring i samma värld som en massa andra spelare, och att konkurera med dessa om utrustning och resurser var så mycket coolare än andra spel. Att MUD dessutom är rollspelsorienterat var ju en bonus för mig som rollspelare. Att inte bara leta skatter utan att interagera och rollspela med övriga spelare ger ytterligare en dimension, som dessutom går lång förbi diverse klanchatter och junk i moderna spel. Rollspel är inte vad som försiggår där, eventuellt att man koordinerar en eller annan sak.
Nu tillbaka till det där med att inse att man börjar bli gammal. På grund av facebookgrupper och liknande blir jag ibland påmind om mitt favoritmuds existens, så det händer att jag fortfarande loggar in ibland och tar mig en titt. När man då som häromdagen träffar en bekant och sitter och pratar lite är ju förväntat resultat. Men när man då pratar lite om hur det såg ut 1993 när jag först skapade min karaktär och man inser att det var 19 år sedan, och att jag gick på universitetet, då får man en sån där obehaglig "åldersupplevelse".
Men en mycket trevligare sak att reflektera över är att ett onlinespel jag spelade för 19 år sedan faktiskt fortfarande finns och fungerar, om än med krympande spelarbas.
Nyrekrytering blir naturligtvis svårare i och med att nutidens ungdomar är vana häftiga grafikeffekter, men när man läser sig till vad som händer så lever man sig in mycket mer i det hela. Det är lätt att distansiera sig till figuren på skärmen som en drake sprutar eld på. Men när du sitter i en textbaserad värld, och har spenderat hundratals timmar på att bli så bra som du är nu, och skall skriva "North" för att gå ett steg norrut och slåss med något riktigt biffigt monster, då är rädslan för att dö och förlora poäng så mycket verkligare.
Så, jag tänker rekommendera den spelsugne att ta sin putty eller föredragna terminalprogram och öppna en telnetsession mot port 2001 på dum.acc.umu.se , för att spela ett mud som varit online sedan 1988.
Det finns monster att slåss med, men det är inte så du får poäng. Syftet är att utforska världen och hitta skatter. Skatter/Saker du hittat eller på något sätt lyckats lägga händerna på kan du sedan antingen sälja, för att få pengar, eller dumpa över kanten på världen för att få poäng som låter dig gå upp i level.
När du samlat nog mycket poäng för att gå upp en level får du en quest att utföra, och när du lyckas med den så går du upp till nästa nivå. Lite mer hitpoints, lite mer spellpoints och kanske någon ny trevlig magi för att hjälpa dig i ditt framtida äventyrande.
Det finns så mycket abandonware från gamla spelföretag som gått i graven, med jättebra spel och spelidéer, men det finns faktiskt även gamla spel som fortfarande lever, om än i skymundan.
Mvh
/J-O
Tags: Spel, Abandonware, Rollspel
För övrigt anser jag att Beatrice Ask bör landsförvisasTomma burkar skramlar mest
"Svensk nätretorik klingar ihåligt", en mycket bra artikel på SvD:s kultursidor.
Fokus är på hur frihet på internet alltid är en utrikespolitisk sak, aldrig en inrikespolitisk, då övervakning är bra, så länge ofelbara västerländska myndigheter ägnar sig åt det...
Mycket välskriven artikel, synd att sånt här inte ligger på nyhetssidorna istället.
Mvh
/J-O
Fokus är på hur frihet på internet alltid är en utrikespolitisk sak, aldrig en inrikespolitisk, då övervakning är bra, så länge ofelbara västerländska myndigheter ägnar sig åt det...
Mycket välskriven artikel, synd att sånt här inte ligger på nyhetssidorna istället.
Mvh
/J-O
Tags: Piratpartiet, Bildt, Internet, Lögn
För övrigt anser jag att Beatrice Ask bör landsförvisas
