Höger eller vänster
Läser Isak Gersons förklarande inlägg om den resa han gjort från att vara vad han kallar högerliberal till att bli vänsterliberal.
Som en av kommentarerna säger "Isak, du är ung och kommer att ompröva dina värderingar många gånger till, under livets resa."
Som i de flesta sammanhang är rörelse av godo. Om man fastnar och aldrig utvärderar vad man tror på så kommer man att sluta utvecklas och stagnera.
Winston Churchill sade "Den som inte har varit socialist innan 40 års ålder har inget hjärta - den som är socialist efter 40 år har ingen hjärna". Nu håller jag inte helhjärtat med om detta då jag anser mig ha ett hjärta, även om det enligt min åsikt har som funktion att pumpa runt blod, och inget att göra med känslor eller empati.
Jag har tidigare definierat min politiska åsikt något till höger om Djinghis Khan, när det gäller att lagstiftning skall efterlevas. Dock har detta ändrats rätt ordentligt de senaste 15 - 20 åren vartefter jag sett lagstiftning införas som inte har haft stöd hos medborgarna eller ens som syfte att göra det bättre för samhället.
En viss chock för mig själv var dock runt 2000 när jag skrev ett inlägg om hur man skulle kunna effektivisera forskningen i Sverige, få mer och bättre forskning för pengarna, samt mer pengar till forskning. När jag läste mitt eget förslag hörde jag Tyko Jonssons röst i bakhuvudet "Jag har närt en kommunist vid min barm".
Det var nära att jag aldrig publicerat det inlägget... Men jag kom fram till att även om det jag i praktiken föreslog (förstatligande av all forskning) var kommunistiskt, så skulle det de fakto vara den effektivaste lösningen. Detta innebar inte att jag trodde på planekonomi eller statliga jorbruk och liknande.
Kommunism/Socialism har jag alltid sett som en gullig men ogenomförbar idé. Vi människor är jägare och samlare. Visst har vi bedrivit jordbruk i några tusen år, men vi är fortfarande jägare och samlare.
Att jobba så hårt man kan och ta enbart det man behöver, för att skapa ett överflöd som räcker till alla går rakt emot den mänskliga naturen. Den mänskliga naturen är snarare att få mesta möjliga för minsta möjliga insats.
Ligger det en hög kanelbullar på bordet så är vår innersta instinkt är att ta med några hem till barnen, eller för att äta senare. Att lämna alla bullar kvar till ansiktslösa främlingar det är sånt man kanske gör i väldigt goda tider, men inte vid minsta misstanke om att det kan bli svårare tider.
Människor är flockdjur, vi vill vara med i grupper och vi är bra på att samarbeta. Men vi är själviska djur, samarbetet gör vi för att vi tjänar på det. Vi bygger gärna samhällen tillsammans, för samhället kan ge oss fördelar. Men när/om samhället börjar göra saker som jag som medborgare inte ser gynna mig, då kommer jag att sluta bidra till samhället, utan istället försöka göra allt för att samla fördelar/resurser till mig och min familj.
En politisk ism som inte tar hänsyn till detta är dömd att misslyckas, vare sig det är kommunism som tror på osjälviskt delande, eller libertarianismens tro att folk/företag skall uppföra sig snällt av egen vilja. (Egentligen samma idé).
Det Isak beskriver gällande sitt engagemang i Piratpartiet och mötena där känns igen, mina upplevelser stämmer rätt väl överens. Inte så att jag behövt ändra min åsikt i någon större utsträckning, men jag har definitivt fått ett nytt intressant umgänge. Jag som kommer från högerkanten sitter och fikar med folk som kommer från vänsterkanten, och inser att det är ordförrådet snarare än åsikterna som utgör den stora skiljelinjen.
Det viktigaste för att ett samhälle skall fungera är att alla medborgare ser att de har en nytta av att det fungerar. Att lagstiftningen är sådan att folk kan förstå lagarna och kan hålla med om att dessa är bra. Lagstiftning som begränsar medborgarnas rätt att göra saker utan att tillföra någon samhällsnytta kommer enbart att skapa konflikter och i längden leda till att antingen lagstiftningen rivs upp, eller att samhället rivs upp.
Jag är piratpartist för att övriga partier inte verkar ta rättssäkerhet på allvar, utan koncentrerar sig på diffusa monetära mål, medan grundläggande samhällsbyggande värderingar bortses ifrån och medborgerliga rättigheter monteras mer. Jag brukade rösta på moderaterna, men det går inte att rösta på ett parti som ger företag polisiära rättigheter och anser att medborgarna skall övervakas och behandlas som brottslingar.
Höger eller vänster är egentligen ganska ointressant, vägen framåt är vad som räknas.
Mvh
/J-O
Som en av kommentarerna säger "Isak, du är ung och kommer att ompröva dina värderingar många gånger till, under livets resa."
Som i de flesta sammanhang är rörelse av godo. Om man fastnar och aldrig utvärderar vad man tror på så kommer man att sluta utvecklas och stagnera.
Winston Churchill sade "Den som inte har varit socialist innan 40 års ålder har inget hjärta - den som är socialist efter 40 år har ingen hjärna". Nu håller jag inte helhjärtat med om detta då jag anser mig ha ett hjärta, även om det enligt min åsikt har som funktion att pumpa runt blod, och inget att göra med känslor eller empati.
Jag har tidigare definierat min politiska åsikt något till höger om Djinghis Khan, när det gäller att lagstiftning skall efterlevas. Dock har detta ändrats rätt ordentligt de senaste 15 - 20 åren vartefter jag sett lagstiftning införas som inte har haft stöd hos medborgarna eller ens som syfte att göra det bättre för samhället.
En viss chock för mig själv var dock runt 2000 när jag skrev ett inlägg om hur man skulle kunna effektivisera forskningen i Sverige, få mer och bättre forskning för pengarna, samt mer pengar till forskning. När jag läste mitt eget förslag hörde jag Tyko Jonssons röst i bakhuvudet "Jag har närt en kommunist vid min barm".
Det var nära att jag aldrig publicerat det inlägget... Men jag kom fram till att även om det jag i praktiken föreslog (förstatligande av all forskning) var kommunistiskt, så skulle det de fakto vara den effektivaste lösningen. Detta innebar inte att jag trodde på planekonomi eller statliga jorbruk och liknande.
Kommunism/Socialism har jag alltid sett som en gullig men ogenomförbar idé. Vi människor är jägare och samlare. Visst har vi bedrivit jordbruk i några tusen år, men vi är fortfarande jägare och samlare.
Att jobba så hårt man kan och ta enbart det man behöver, för att skapa ett överflöd som räcker till alla går rakt emot den mänskliga naturen. Den mänskliga naturen är snarare att få mesta möjliga för minsta möjliga insats.
Ligger det en hög kanelbullar på bordet så är vår innersta instinkt är att ta med några hem till barnen, eller för att äta senare. Att lämna alla bullar kvar till ansiktslösa främlingar det är sånt man kanske gör i väldigt goda tider, men inte vid minsta misstanke om att det kan bli svårare tider.
Människor är flockdjur, vi vill vara med i grupper och vi är bra på att samarbeta. Men vi är själviska djur, samarbetet gör vi för att vi tjänar på det. Vi bygger gärna samhällen tillsammans, för samhället kan ge oss fördelar. Men när/om samhället börjar göra saker som jag som medborgare inte ser gynna mig, då kommer jag att sluta bidra till samhället, utan istället försöka göra allt för att samla fördelar/resurser till mig och min familj.
En politisk ism som inte tar hänsyn till detta är dömd att misslyckas, vare sig det är kommunism som tror på osjälviskt delande, eller libertarianismens tro att folk/företag skall uppföra sig snällt av egen vilja. (Egentligen samma idé).
Det Isak beskriver gällande sitt engagemang i Piratpartiet och mötena där känns igen, mina upplevelser stämmer rätt väl överens. Inte så att jag behövt ändra min åsikt i någon större utsträckning, men jag har definitivt fått ett nytt intressant umgänge. Jag som kommer från högerkanten sitter och fikar med folk som kommer från vänsterkanten, och inser att det är ordförrådet snarare än åsikterna som utgör den stora skiljelinjen.
Det viktigaste för att ett samhälle skall fungera är att alla medborgare ser att de har en nytta av att det fungerar. Att lagstiftningen är sådan att folk kan förstå lagarna och kan hålla med om att dessa är bra. Lagstiftning som begränsar medborgarnas rätt att göra saker utan att tillföra någon samhällsnytta kommer enbart att skapa konflikter och i längden leda till att antingen lagstiftningen rivs upp, eller att samhället rivs upp.
Jag är piratpartist för att övriga partier inte verkar ta rättssäkerhet på allvar, utan koncentrerar sig på diffusa monetära mål, medan grundläggande samhällsbyggande värderingar bortses ifrån och medborgerliga rättigheter monteras mer. Jag brukade rösta på moderaterna, men det går inte att rösta på ett parti som ger företag polisiära rättigheter och anser att medborgarna skall övervakas och behandlas som brottslingar.
Höger eller vänster är egentligen ganska ointressant, vägen framåt är vad som räknas.
Mvh
/J-O
Tags: Politik, Lagstiftning, Rättssäkerhet
För övrigt anser jag att Beatrice Ask bör landsförvisasKommentarer
Postat av: lilleman
Kan du inte skaffa en like-knapp? :)
Just det om att rösta på ett parti som bryter mot något fundamentalt, det har jag försökt diskutera med väldigt många. De flesta håller med om att rättssäkerhet är fundamentalt. De flesta tycker det är oacceptabelt med t ex galenskaper som tant Ask kommer med. Lik förbannat går röstsedeln på ett parti som gjort det oacceptabla. Klippet med schyffert och gustavsson om tanten som röstar på nazisterna känns skrämmande likt verkligheten. Varför agerar människor så? Övertro på makteliten? Kortsigtigt planerande för personlig vinning? ... hjälp att få folk att rösta "rätt" mottages tacksamt. :)
Trackback
