Att krångla till det för sig
Det är alltå lite problem för Svt att lägga ut äldre material på nätet då de när de förhandlade till sig rättigheterna, i en grå forntid, enbart förhandlat till sig rättigheter för TV-utsändningen.
-
– När vi började med vår tjänst ”Öppet arkiv” så insåg vi rätt snart att vi inte kommer åt det som publiken helst vill ha och vi var tvungna att redigera om vissa produktioner för att kunna lägga ut dem överhuvudtaget, till exempel redigera bort musik. Och då förvanskar vi originalverket så mycket att det inte är värt att hålla på med det, säger Stefan Kervefors, tillförordnad chef för SVT Interaktiv.
-
Men nu är en lagändring på gång som ska göra att ett tv-bolag eller radiobolag som vill lägga ut gamla produktioner på nätet bara behöver förhandla med en organisation som har rätt att representera flera upphovsmän, även sådana som inte är medlemmar i organisationen – en så kallad avtalslicensbestämmelse.
Ni vet organisationen som får pengar att dela ut till film och musikbranchen när du köper en CD/DVD skiva att lägga semesterfilmerna på. Filmer där du och de dina är regissör, producent, klippare och aktörer, och du får betala en avgift till copyswede för att ersätta filmindustrin för förlusten.
Svaret på ålderdomliga regler är i och för sig en lagändring, men inte för att skapa en ny byråkrati med för mycket makt. En reformerad upphovsrätt med en sänkning av skyddstiden till t.ex. 5 år skulle rakt av lösa problemet.
Sedan är frågan huruvida man ser på streaming-tjänster som TV-sändning eller inte... Radiotjänst i kiruna pratade ju för något år sedan om att de (eftersom det går att titta på TV på datorer via t.ex. SVTplay) ville kunna begära in licenspengar från alla som hade en datorskärm också.
Fast nu hoppas jag ju att "öppet arkiv" är en nerladdnignstjänst och inte en streamingtjänst, så reglerna bör ju hur som helst skrivas om.
Mvh
/J-O
Tags: Piratpartiet, SVT, Skyddstid, Lagstiftning
Lagstiftningen ser ju ut så, att antingen får man inte kopiera något alls, eller så avgiftsbeläggs lagringsmedia som kan göra det, så att musiker, skådespelare och andra får någon ersättning alls för den privata kopiering som görs. Man kan förstås som du tycka att det är fel, vad jag förstår på grund av att du bara använder lagringsmedia till egenproducerade bilder, filmer och musik och aldrig kopierar mp3, CD-skivor, eller spelar in något från tv. Det köper jag.
Men om du tycker att det är fel att upphovsmän får ersättning via privatkopieringsersättningen så är det en sak för sig. Det gör väl inte att Copyswede diskvalificeras för ett annat uppdrag?
Dessutom tror jag precis som Alfons Kasrabuda på Kulturskaparna att en skyddstid på 5 år bara gynnar investeringsstarka filmbolag och skivbolag, inte artisterna och inte konsumenterna. Det ökar kommersialismen i kulturen och det var väl inte meningen?
@Bosse,
Just nu är det å andra saida precis tvärtom. Det är alltså förbjudet att kopiera och bränna ut saker man inte gjort själv, ändå så har man kvar denna avgift på inspelningsbar media.
Om jag kopierade en skiva av en kompis skulle jag ha en förståelse för denna avgift, då det då handlar om en skiva mindre såld.
Men däremot inte om jag koperar en skiva jag själv har köpt. Om jag bränner en kopia av en av mina skivor för att lyssna på i bilen, så är det upp till mig. Jag vill inte att originalet blir förstört i första bästa gupp.
Om jag vill lyssna på skivan när jag är ute och cyklar och därför rippar några låtar och lägger på min mp3-spelare är det också upp till mig och inget som någon skall ha någon ersättning för, vare sig skivbolag eller artist. Jag har köpt skivan och anser mig därför ha rätt att lyssna på den när/var/hur som helst, ingen DRM-teknik som skall komma och säga "får inte lyssnas på i dator".
Diskussionen, påeldad av lobbyn, förs hela tiden utifrån "Hur skall artisten/upphovsmannen få betaaaalt" perspektiv, vilket egentligen innebär "Hur skall bolagen få betaaaalt".
Men äganderätt perspektivet då? Om jag köpt en skiva, då är den MIN. Den kopian tillhör mig och ingen annan, om jag vill spela den eller elda upp den så är det upp till mig, och fan om jag skall behöva betala för den mer än en gång.
Men visst privatkkopieringsersättningen skulle kunna ha ett existensberättigande, dock finns det två stora problem.
1. Hur vet man att mediat skall användas för att kopiera något och inte för att lagra icke upphovsrättsskyddat material. Jag har ingen alls förståelse för att skivbolagen genom åren fått ersättning för de gigantiska förluster de orsakats av att vi på mitt jobb t.ex. körde backuper till CD-skivor. Garantera fritt från både musik och film.
2. Hur får "rätt" artist betalt. Om jag nu bränner ut några låtar från en artist, kanske någon independentartist. Varför skall ersättningen/avgiften på skivan gå till några helt andra?
Så nej, i sin nuvarande form och med nuvarande lagstiftning tycker jag inte CopySwede tillför ett endaste dugg.
Om man gjorde tvärtom kanske...
Återinför fri nedladdning och kopiering för eget bruk. Döp om privatkopieringsavgiften till en kulturskatt/whatever och gör om Copyswede till en organisation som delar ut stipendier till lovande kulturskapare, eller där folk kan ansöka om pengar till film/musikprojekt.
Då skulle CopySwede tillföra något till kulturen.
Mvh
/J-O
Förstår inte din inledning, "Det är alltså förbjudet att kopiera och bränna ut saker man inte gjort själv, ändå så har man kvar denna avgift på inspelningsbar media" - det är ju inte förbjudet. Man får kopiera upphovsrättsskyddat material så mycket man vill, så länge det inte är från en olaglig förlaga. Ett album du köpt, eller som din brorsa köpt, eller som din kompis köpt, är en laglig förlaga. Ett album som du hittar via fildelningsnätverk är det inte.
Anledningen är enkel: När du kopierar ditt eget, brorsans eller kompisens album uppstår en inkomstförlust, om än liten. När du kopierar från en förlaga som når miljoner människor via fildelning, blir förlusten omfattande.
Privatkopieringsersättningen är ju i sig en kompromiss. Syftet är inte att någon ska få "betaaaalt". Syftet är att viss ersättning ska ges när någon i-n-t-e får det, trots att någon annan tagit del av dennes arbete.
Det finns logik i ditt och andras resonemang om att lagstiftningen inte är "perfekt". Så är det sällan med kompromisser. Samtidigt ger privatkopieringsersättningen möjlighet att överhuvudtaget få kopiera, och dessutom på ett ganska smidigt sätt som inte stör den personliga integriteten.
Din avslutande idé är intressant. Men är den mer "rättvis" än dagens system?
@bosse,
jag vänder mig mest mot att jag skall betala en avgift till någon när jag kopierar ut alla bilder på ungarna på en backup-CD för att de inte skall gå förlorade om en hårddisk går åt pipan. Väldigt mycket media används till annat än att kopiera film och musik, jag skulle vilja säga att det gäller större delen av allt media.
Om man sedan kommer med idéer om att lägga in samma avgift på hårddiskar och minneskort till mobiltelefoner bara för att det "är möjligt" att lagra kopieringsskyddat material på dem går man för långt. Skall man då få ett "grundavdrag" på en hårddisks storlek för att räkna bort den plats OS och virtuellt minne tar?
Så gällande rättvisa system: JA, skall man ha kvar den här typen av avgift tycker jag mitt förslag är bättre. Då det skulle komma till nytta för nyskapande av kultur och inte bara dyka ner i fickan till någon skivbolagsdirektör som sedan skiter i att betala artisterna i vilket fall.
Mvh
/J-O
