Knäppa kommentarer
Hon resonerar att efterom PP eller F! inte kom in så skulle vi per automatik önska att vi hade röstat på alliansen så de hade fått egen majoritet och kunnat styra och ställa hur de vill.
Newsflash till Malin, det är skillnad på att spela på hästar och rösta i riksdagsvalet. Man skall rösta på den man vill skall vinna, inte den man tror skall vinna.
Det finns inget självändamål i att det skall bildas en stark majoritetsregering som aldrig behöver kompromissa med någon annan. Möjligen i krigstillstånd kan det vara en idé med en samlingsregering, men inte i normalfallet.
Hur skall ett litet parti någonsin bli stort om man inte röstar på det enbart för att det är litet?
Piratpartiet står för bevarandet av personlig integritet och ett rättssäkert samhälle. Hur skulle en stark majoritetsregering som antingen har Bodström eller Ask som justitieminster leda åt det hållet?
Jag tror Mona Sahlin är en svag ledare, i mina ögon är det hennes främsta egenskap, då hon antagligen inte är kapabel att liksom Reinfeldt tvinga/mobba sin riksdagsgrupp att rösta mot sin personliga övertygelse i vissa frågor.
Så i mina ögon kan svaghet vara bra, så hinner de inte orsaka fullt så mycket skada under mandatparioden, det gäller oavsett om det är de rödrödgröna eller Alliansen som bildar en svag minoritetsregering.
Mvh
/J-O
Tags: Piratpartiet, Val2010
Väl talat. Jag upphör aldrig att förvånas över den här tanken som verkar ligga litet under ytan. Nämligen att den demokratiska processen alltid behöver effektiviseras. I själva verket är det ju ofta så att litet grus i maskineriet är en del av demokratin. En blind effektiviseringsiver är demokratifientlig.
Dessutom skulle jag nog vilja påstå att det sätt på vilket riksdagspartierna hanterat Sd:s framgångar hittills (är de hemligen anställda som spin-doctors av Sd? Ibland är det nästan så att man undrar...) visar på en sådan omogenhet att axla uppgiften att bemöta missnöjet att Sd mycket väl bara kunde ha vuxit sig än större inför nästa val.
Detta är inget nytt inom borgarpressen, tyvärr har man till och med lyckats med det en gång, du är kanske för ung för att minnas, det var 1976, dåvarande KDS (då Kristen Demokratisk Samling, numera KristDemokraterna) som hade legat och sladdat runt enprocentsträcket ända sedan de bildades på sextiotalet, inför valet tryckte pressen på så in i helvete att man lyckades få dåvarande partiledaren Alf Svensson (han var med redan då, fast yngre och ännu naivare) att under sista veckan gå ut och uppmana SINA EGNA väljare att istället rösta på något av de tre etablerade C, Fp och M så att Sverige efter 44 års sossestyre "äntligen skulle kunna få en borgerlig regering".
Det lyckades iofs, borgarna vann första gången sedan 1932, men KDS dittillsvarande långsamma ökning bröts och de marginaliserades så till den grad att de tog ytterligare två decennier (och ett partinamnsbyte samt en partiprogramsbreddning) innan de kom in i riksdagen av egen kraft.
KDS hade iofs aldrig någon uttalad vågmästarstrategi, det var aldrig någon tvekan om det skulle stötta de borgerliga om de kom in, om något så var de den tidens parti till höger om M, och eftersom det inte fanns något SD eller liknande på den tiden så blev de även utmålade av sossarna som det extremistparti som skulle rulla tillbaka aborträtten, driva hem kvinnorna från arbetsmarknaden och rent allmänt vara den tidens högerextremister.
Allt är ju relativt, men det var fredligare då...
