Löjliga domar
Läser man lite noggrannare i artikeln så hittar man vad det hela gäller:
-
Bakgrunden till rättens beslut om Sydsvenskans chefredaktör är ett enskilt åtal väckt av en advokat som 2002 åtalades för häleri och senare dömdes till ett års fängelse för brottet. Sydsvenskan skrev om fallet 2004 i en artikel om advokater som prickats eller uteslutits av Advokatsamfundets disciplinnämnd. Den dömde advokatens namn skrevs ut i artikeln som fortfarande är sökbar via Sydsvenskans hemsida.
Mannen tycker inte att det är försvarligt eller i allmänhetens intresse att "uppgifterna ska vara publicerade i eviga tider". Han har stämt Daniel Sandström för förtal och vill ha 75 000 kronor i skadestånd för kränkning. Genom rättens beslut att Sandström är ansvarig för artikeln kan det hållas förhandling i själva förtalsmålet.
Tja, vad säger man. Precis som när Odell tar upp Sahlin och tobleroneaffären, det är störtlöjligt att man kan bli anklagad för förtal för att man säger något som är sant.
Om han tycker det är hemskt att hans namn skall stå utpekat i samband med brott kanske han skulle låtit bli att begå det till att börja med.
Att säga att Daniel Sandström och sydsvenskan skulle vara tvugna att radera gamla artiklar från sin website är ju samma sak som att hävda att sydsvenskan också skulle vara tvungen att samla in och bränna alla gamla papperskopior av tidningen från samma tid. Vem vet, Kungliga bilblioteket kanske har ett pliktexemplar också som måste förstöras?
Dessutom så även om nu sydsvenskan skulle fega ur, eller en domstol döma så till den milda grad vansinnigt att advokaten ifråga vinner, så ligger artikeln ifråga cachead på google och en del andra ställen för alltid. En gång på internet, alltid på internet.
Tryckfriheten måste stärkas, och man skall aldrig kunna sättas dit för förtal om man talar sanning.
Mvh
/J-O
Anders S Lindbäck bloggar också om detta.
Tags: Piratpartiet, Sydsvenskan, Förtal
För att inte tala om att uppgiften i fråga skulle stå med i domslutet i, well, närmast eviga tider.
Smartness. >_>
Och du sitter inne med den absoluta sanningen då? så att du vet vad som är "sant" i tobleroneaffären.
Man kan bli åtalad för förtal även om det man säger är sant. Det beror helt på omständigheterna.
Om tidningarna inte vore så publiceringskåta när det gäller att namnge fällda brottslingar skulle detta problem inte uppstå.
"låtit bli att begå det till att börja med." låter som något jag hörde på 30 talet hos extremhögern
För den som letar paralleller finns Simon Singhs kamp mot hur förtalslagstiftningen fungerar i England. (Ja, det är samma Singh som skrev "Kodboken".)
Han fick ganska nyligen rätt mot en organisation som stämt honom -- efter två år i rätten. Han skriver om frågan på sin webbplats.
http://www.simonsingh.net/
http://www.libelreform.org/sign
http://schonning.wordpress.com/2010/04/01/simon-singh-vann-libel-mal/
Och en annan utgivare pratar om etiken i att namnge.
http://hd.se/blogg/larsjohansson/2010/05/20/vi-namnger-begravningsbyran/
Förtalslagarna är jättestarka om man står under grundlagsskydd -- man kan aldrig fällas för något man säger som är sant ELLER HAR SKÄL ATT TRO är sant.
Att han polisanmäler, ja, det får han däremot göra om han vill...
Eller vänta, var det TINGSRÄTTEN som sade något? Det får de inte ens göra, förtalsmål är ju ett av få mål som avgörs med jury i Sverige?
Det är nåt mer bakom den här storyn...
Ytterst märkligt blogginlägg från en person som är riksdagskandidat för Piratpartiet, som påstår sig värna människors personliga integritet. Du framstår som direkt obegåvad när du gör dina jämförelser med att bränna tidningar och förstöra pliktexemplar. För att inte tala om hur du framstår när du som piratpartist inte begriper att förtalslagstiftningen är ett av skydden för individens personliga integritet. Detta skydd vill du avskaffa. Är det ett vallöfte?
Om det du framför är ämnad att svärta ned någon i andras öron, även om det är sant, så kan du bli fälld för förtal.
Tryckfrihetsmål av görs av en jury, inte förtalsmål.
@Mörkrädd,
Nej lämnar jag ett vallöfte så lär det framgå tydligt. Förtalslagstiftningen behöver troligen också den ses över. Särskillt om en tidning kan stämmas för att publicera en sanning. Förtal i mina ögon är när man far med osanning.
Anser du att det är helt normalt att Sydsvenskan skall gå igenom alla sina gamla artiklar och ta bort saker några år efter publicering?
Hur ofta skall man göra en sådan sak då?
Om man utgår från att det är hundratalet nya inlägg per dag skulle man kunna tänka sig att det tar lite tid i anspråk.
Det måste naturligtvis vara vid publiceringen som man avgör vad som är ok eller inte. Att en uppgift som är publicerad plötsligt blir "icke ok" i efterhand känns märkligt.
Om det är så att det som står där skulle visa sig vara förtal, vilket tryckfriheten borde stoppa, så borde sydsvenskan uppmanas att ta bort det, men ansvarig för själva förtalet kan inte vara någon annan än den som var ansvarig vid publiceringen.'
Men det viktiga är väl att sanningen inte bore räknas som förtal.
Mvh
/J-O
@zale
Absolut sanning är det väl ingen som sitter inne med. I fallet med tobleroneaffären så erkände ju Sahlin och tog en liten "paus" från politiken, så det är väl inga direkta tvivel om skuldfrågan i det fallet.
När det gäller den här domen så lägger jag inga direkta värderingar i huruvida advokaten ifråga var skyldig eller ej, man kan ju hoppas att han nu var det och inte blev oskyldigt dömd. Däremot lär det ju vara ett faktum att han blev prickad av disciplinnämnden.
Men ja publiceringen av namn kan vara ett grundproblem, men den nuvarande chefredaktören kan väl inte anses vara skyldig till det som publicerades 4 år före han fick jobbet. Det är det som jag först och främst påpekar är löjligt. Om någon har gjort fel så är det väl den som var ansvarig 2004?
Mvh
/J-O
@anonym,
Jo jag vet hur det står i lagen, jag läste om den saken när Odell gjorde sin toblerone-kommentar. Jag tycker dock att det är en rätt knepig skrivning att man kan åttalas för att tala sanning.
Själva avgörandet för rätten om man säger något för att "svärta ner" eller inte måste ju också vara lite knepigt att ta ställning till.
Det jag skulle vilja veta är om det finns någon bakgrund, d.v.s om denna advokat frågat sydsvenskan snällt om de kunde ta bort namnet först, eller om han gick direkt till domstol.
Mvh
/J-O
Jag säger inte heller att redaktören är ansvarig för allt som står i tidningen bakåt i tiden. Jag säger att detta skapades av tidningarna själva när dom inte kunde rapportera från domstolarna om domar och dömda utan att lägga till detta extra hyenebeteende att publicera namn. För du har väl klart för dig att det är inte så många år sedan dom inte skulle publicerat namn.
Om advokaten var skyldig eller ej det vet jag inte och det struntar jag i, men i och med att tidningen publicerade namnet så kommer han att förknippas med brottet, detta oavsett att samhället säger han har somat sitt brott. Straffet fortsätter...
I grund och botten är det ett förtalsmål (förtal enligt brottsbalken), och det avgörs som andra brottmål av tingsrätt i första instans.
Eftersom målet gäller yttrande i grundlagsskyddad skrift (jag antar att det är YGL som tillämpas på tidningens webbupplaga), så är det <EM>dessutom</EM> ett tryck- eller yttrandefrihetsmål. Då skall en jury <EM>före</EM> tingsrättens prövning av huvudmålet avgöra huruvida tryck- respektive yttrandefrihetsbrott alls föreligger (om inte båda parter är överens om att hoppa över det momentet).
Först måste dock avgöras vem som är att anse som tilltalad i målet, alltså vem som är ansvarig utgivare. Det avgörs av tingsrätten direkt, <EM>utan</EM> att höra någon jury. Se <A HREF="http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19490105.htm#K12P2S1">12 kap. 2 § första stycket TF</A>, särskilt andra meningen:
<BLOCKQUOTE>Frågan, huruvida den tilltalade enligt 8 kap. är ansvarig för skrift, prövas dock alltid enbart av rätten.</BLOCKQUOTE>
Nu när denna "ordningsfråga" klarats av är det dags för förhandling i huvudmålet, och då antar jag att juryn träder i aktion. Juryn skall dock endast ta ställning till huruvida det aktuella (eller, som målsägandesidan menar, "inaktuella") yttrandet utgör förtal enligt definitionen i 7 kap. 4 § punkt 14 TF, inte bedöma rimligheten i att någon annan än den som ursprungligen publicerade det hålls ansvarig för dess fortsatta spridning.
Ja, frågan är synnerligen intressant, inte enbart med tanke på möjligheten att i framtiden ta del av för länge sedan publicerade yttranden på elektronisk väg, utan även i fråga om återpublicering i tryck av tidigare utgivna alster. Skulle exempelvis den som i dokumentärt syfte ger ut <EM>Mein Kampf</EM> i oredigerad nyutgåva kunna fällas för hets mot folkgrupp enligt en lag som inte ens gällde när boken först gavs ut?
Hmm, juryn skall nog inte träda i aktion riktigt än. Enligt DN avser den nu ansvarige utgivaren (Daniel Sandström) att överklaga tingsrättens beslut. Jag tror inte att han kommer att ha någon framgång med det, såvida tingsrätten inte har begått något formfel, men det leder i vart fall till att vi inte lär få se något hända i huvudmålet förrän efter sommaren och höstens val. Antagligen hinner Skåne läns landsting välja nya jurymän också...
Jag tror det här har begränsad betydelse för Sandström personligen, då enskilt skadeståndsanspråk (till skillnad från åtal för brott) kan riktas också mot tidningens ägare, inte bara mot den ansvarige utgivaren. Ur 8 kap. 2 § YGL: "Skadeståndet kan krävas ut också av den som bedriver programverksamheten eller har låtit framställa den tekniska upptagningen."
Likafullt måste tingsrätten (och juryn) finna att yttrandefrihetsbrott föreligger innan ett eventuellt skadestånd kan utdömas, och Sandström vill förstås inte ha detta på sin meritlista, oavsett de speciella omständigheterna. Jag anser en fällande dom osannolik, men skulle det bli resultatet, så bör YGL revideras för att tidningarna inte skall tvingas stänga sina elektroniska arkiv. Det som en gång har publicerats utan rättslig påföljd bör inte enkelt kunna stoppas från fortsatt publicering sedan preskriptionstiden (typ 1-2 år) löpt ut. Någon grundlagsändring kommer inte att kunna träda i kraft förrän efter valet 2014, om ett förslag utarbetas under den kommande mandatperioden.
Jag har inte sett tingsrättens egen motivering till sitt beslut, så jag kan inte bedöma hur hållbart det är. Jag tror som sagt att det håller, men en tänkbar angreppspunkt återfinns trots allt i 1 kap. 7 § andra stycket TF, som lyder:
"Om ägaren till en periodisk skrift sprider eller låter sprida skriftens innehåll eller delar av detta i form av ett radioprogram eller en teknisk upptagning som avses i yttrandefrihetsgrundlagen, skall i fråga om tillämpning av 1-14 kap. programmet eller upptagningen jämställas med en bilaga till skriften i den utsträckning den i sådan form spridda versionen återger innehållet i skriften oförändrat samt anger hur innehållet har disponerats. I lag får föreskrivas om särskild skyldighet att spela in sådana program och bevara tekniska upptagningar samt att tillhandahålla dessa. Bestämmelser om rätt till sändningar finns i 3 kap. yttrandefrihetsgrundlagen."
Frågan är alltså huruvida Sydsvenskans nätupplaga är så pass lik den tryckta att den kan betraktas som en "bilaga" till densamma, och därmed lyda under TF, i stället för som en självständig (elektronisk) publikation, vilket placerar den under YGL. Möjligheten att byta ansvarig utgivare under den "fortlöpande publicering" som en nättidning eller ett radioprogram utgör finns nämligen bara i YGL, inte i TF. En tryckt tidning (med bilagor) anses publicerad en gång för alla, och åtal för tryckfrihetsbrott måste väckas inom sex månader efter utgivningen (9 kap. 3 § TF).
Det här är en reglering som ursprungligen var avsedd för taltidningar, vilka på den tiden distribuerades via kassettband eller radio. Tanken var (och är) att samma yttranden skall lyda under samma rättsliga regler, oavsett om det är taltidningen eller den tryckta editionen som föranleder åtalet. Det borde gälla även nätupplagan, förutsatt att den inte rymmer eget innehåll som saknas i den tryckta.
Förekomsten av interaktiva kommentarspalter i nätupplagorna lär dock utesluta möjligheten för Sydsvenskan att hänvisa till TF.
"...samma sak som att hävda att sydsvenskan också skulle vara tvungen att samla in och bränna alla gamla papperskopior av tidningen från samma tid. Vem vet, Kungliga bilblioteket kanske har ett pliktexemplar också som måste förstöras?"
Det blir jobbigt att gå igenom alla utedass på folks lantställen och samla tidningar... :-P
Manuallt pingback: http://blog.balp.nu/2010/05/afk-lagar-skall-galla/