Enkla och rimliga patent
Det finns några riktigt stora problem med patentsystemet som det ser ut idag.
Många företag lägger "patentmattor", d.v.s de patenterar inte bara formeln och tillverkningsprocessen för sin nya fina medicin eller uppfinning, de patenterar även alla möjliga smådetaljer i närliggande områden, för att effektivt förhindra någon annan att utveckla eller ens forska på närliggande områden, för att minimera risken för att en konkurrerande medicin/produkt någonsin skall komma ut på marknaden.
Så dessa patent Patent används enbart för att ”låsa in” teknik så att den inte kan användas av konkurrenter, även fast man inte själv har för avsikt att använda den.
Patentsystemet är ursprungligen tänkt för att skydda uppfinnaren, men ett patent är idag värdelöst om man inte kan backa upp det med enorma ekonomiska resurser. I teknikbranschen finns en strategi som kallas ”crush the inventor” och som går ut på att stora företag regelmässigt stjäl mindre företags patent genom utdragna juridiska tvister.
Mängden aktiva patent och de svaga grunder på vilka patent idag godtas blir en stoppkloss för teknisk innovation. Om du uppfinenr något som är mer tekniskt avancerat än en tegelsten kan det hända att du måste du ha avtal med tusentals patentägare om ditt system inkluderar många tidigare lösningar. Det är i stort sett omöjligt att veta om något är patenterat eller inte och om du bryter mot ett patent eller ej.
Patent delas i vissa länder ut på saker som ingen logiskt tänkande människa skulle godta, t.ex.:
-
Patent på Gener, en upptäckt är inte samma sak som en uppfinning, att kartlägga generna hos ett djur och säga att man plötsligt har ensamrätt på den kombinationen av aminosyror är lite väl magstarkt. Även att "ändra/mutera" en organism är bara en förändring av något existerande och borde omöjligtvis vara patenterbart. Om man däremot hittar på en femte aminosyra som binder till någon av de fyra naturligt förekommande vore det patenterbart.
-
Som ett skrämmande exempel kan nämnas att det här patentet verkar innebära att regressionstestning av t.ex. buggfixar är patenterat, så alltså måste man egentligen be om tillstånd för att få testa sina program efter att man ändrat dem. Helt klart och tydligt vansinnigt.
-
Mjukvara/program är bara en realisation av en algoritm i ett programmeringsspråk. Det kan tänkas erhålla skydd enligt upphovsrätten, men inte patent. Algoritmer är egentligen enbart matematiska formler oavsett hur krångliga de är eller hur invecklat man beskriver dem. Donald Knuth som (i alla fall enligt mig) är den störste auktoriteten på programmeringsalgoritmer genom tiderna anser inte att algoritmer är något som kan patenteras.
1. Ett enkelt sätt få bort otyget med patentmattor är att öka kostnaden för att ha ett aktivt patent. En risk med det som många antagligen då pekar ut är att det blir dyrt för nystartande firmor och små uppfinnare, men det är inte nödvändigt om man gör det rätt. Det är fullt möjligt att implementera en progressiv kostnad så att priset blir samma under uppstartsperioden men ökar mycket snabbare därefter. (Se denna föreläsning med Jacob Hallén för ett exempel.)
2. De extra pengar vi får in genom den ökade avgiften för att ha ett patent i Sverige kan användas dels till att se till att patentkontoret har mer resurser till att göra rimliga bedömningar av patent, dels till rättshjälp för småföretag i patenttvister.
3. Vi gör klart och tydligt i vår lagstiftning att Gener, liv, processer och algoritmer inte är patenterbara samt att mjukvara omfattas av upphovsrättslagstiftning men inte patentlagstiftning, alltså helt enligt tidigare överenskommelse och linje i EU och helt tvärtemot det beslut som tyskland just gjorde.
Forskning borde aldrig vara förbjuden på grund av patent, däremot så skall man naturligtvis licensiera användandet och betala royalty till patentägaren om denne har ett aktivt patent som ligger till grund för en ny uppfinning.
Mvh
/J-O
Tags: Piratpartiet, Patent, Gener, Algoritmer, Mjukvara
Tack för föreläsningslänken.
Angående mjukvarupatentsdomen i Tyskland så skrev också jag <a href="http://upphovstratan.wordpress.com/2010/05/21/tyskland-har-oppnat-dammluckorna-for-mjukvarupatent/">ett blogginlägg</a> om det - om man nu vill ha några svenska inlägg att länka till menar jag ;)
"fungerande patentlagstiftning"
Nja, jag tycker mest du påpekar på några av och hur man skulle kunna bli av med några av de värsta avarterna, vilket visserligen skulle vara bra, men "fungerande" håller jag verkligen inte med om.
Patent belönar den som får patentet genom en ensamrätt, ett monopol som innebär en bestraffning för alla andra. Det är som princip helt orimligt. Visst att man vill belöna dom som uppfinner saker å så, men inte sjutton kan vi göra det genom att bestraffa alla som inte kom med upptäckten.
Nej, låt oss istället klura på hur vi ska belöna den som uppfann utan att bestraffa alla andra (iofs tror jag att i de flesta marknadssegment är konkurrensen på den fria marknaden tillräckligt, men det finns antagligen undantag på den regeln)!
Pristävlingar är ett exempel, eller vad som helst, den debatten tycker jag går skittrögt faktiskt...
I sak håller jag med Björn, även om jag inte vill kalla patent för en "bestraffning". Jag kan sträcka mig till "begränsning" eller "hinder" för andra att bedriva viss verksamhet. Eventuellt straff utdöms senare, när någon har <EM>överträtt</EM> begränsningen. Ett lås på dörren är inte ett straff för den som vill ta sig in.
Sedan vill jag hävda att historieskrivningen (att patentsystemet skulle skydda uppfinnaren) är felaktig. Patentsystemet uppstod under en tid då "rätten att driva näring" var något som furstar och andra småpåvar kunde dela ut som det behagade dem; detta var långt före 1800-talets allmänna näringsfrihet. Patent kunde ges till någon som ville <EM>saluföra</EM> en uppfinning på en ort där den tidigare inte var känd, helt oavsett vem som <EM>gjort</EM> uppfinningen. Sålunda kunde en skomakarlärling från Milano ta med sig en ny teknik till Venedig och få ensamrätt till den <EM>där</EM>, oberoende av den ensamrätt hans läromästare utövade i Milano. Patent var ett sätt att stimulera tekniköverföring mellan olika orter (städer, länder). Hantverkare från kontinenten lockades till England med löften om ensamrätt, om de bara tog med sig någon nyttig teknik som var vanlig på andra håll.
De förutsättningar som rådde vid patentsystemets tillkomst gäller inte längre. När ny teknik släpps ut på marknaden på en ort, så når den blixtsnabbt jordens alla hörn (förutsatt att det finns en efterfrågan). Ingen skomakare behöver rycka upp bopålarna och flytta till ett annat land för att sprida nyheten, utan han kan enkelt sälja sina skor per postorder till dess att någon återförsäljare på destinationsorten tar hand om marknadsföring och butiksförsäljning. Hela världen har blivit en stor marknad.
Jag kan se en poäng med någon form av ensamrätt för att tillse att den som investerat stora resurser i en viss produkt också får sin andel av vinsten på försäljningen, så att den italienske skotillverkaren inte plötsligt finner att beställningarna från återförsäljaren i London sinar när denne har hittat en ny, och billigare, tillverkare av samma slags skor - i Kina.
Jag är dock långt ifrån övertygad om att dagens patentsystem är något bra sätt att förhindra dylika "tillgrepp" av marknadsandelar. Det jag framför allt vänder mig mot är att patent inte bara förbjuder rena plagiat, utan <EM>alla</EM> produkter i vilken "samma" uppfinning utnyttjas, trots att uppfinningen kan ha gjorts av flera tillverkare oberoende av varandra. Den som skyddas är inte uppfinnaren, utan den som blir först med att ansöka om patent.
Att höja avgifterna för patent anser jag är fel väg att gå. På en fri marknad skall avgifter, precis som andra priser, sättas så att de täcker kostnaderna för det man får för dem, och eventuellt ger någon liten vinst. Patentmyndigheten skall med avgiften endast täcka kostnaden för handläggningen av just det ärendet (samt dess eventuella följdkostnader, såsom underhåll av patentarkivet). Vad skulle en extra hög avgift användas till? Försörjning åt faderlösa änkor och andra välgörande ändamål?
Om syftet med den höjda avgiften är att begränsa antalet utfärdade patent, så finns det enklare sätt: Låt bli att utfärda några patent alls! Att göra dem färre och dyrare begränsar inte deras skadeverkningar; tvärtom skapar det en än mer privilegierad näringslivselit som har råd att skaffa sig patent och därmed stänga ute sina konkurrenter från marknaden. Adelns privilegier i Sverige avskaffades liksom inte genom att staten gjorde det dyrare att vara adelsman...
@Björn,
Visst jag påstår inte att lösningen är perfekt eller komplett. Det är ett förslag på en början till att reformera patenten.
Mvh
/J-O
@Anders,
De extra pengarna/inkomsterna kan t.ex. förutom bättre patentgranskning och rättshjälp i patenttvister t.ex. användas till att ge stipendier eller liknande för forskning.
Huruvisda att göra patenten färre och dyrare skapar det en än mer privilegierad näringslivselit eller inte beror nog på hur man implementerar det.
Jag pratar inte miljonbelopp här utan kanske i storleksordning 30k - 40k för ett patent när du börjar komma framåt 15 - 20 årsstrecket. Om din firma går så pass dåligt att du efter 15 år inte har nog med vinst på produkten för att betala patentavgiften kanske du inte har någon nytta av patentet.
Tanken är inte att det skall bli dyrt att ha patent på riktigt viktiga patent, det skall vara snordyrt att patentera tusentals skitdetaljer för okynnes skull.
Mvh
/J-O
"Bättre patentgranskning" betyder för mig "mer pengar till advokaterna", dvs mer resurser kommer att läggas på juridik och mindre på teknik. Inget säger dock att granskningen verkligen blir bättre bara för att man kastar mer pengar på den; det är som att ge mer pengar till skivbolagen i hopp om att de skall producera bättre musik. Det är väl precis vad de begär idag?
Rättshjälp i patenttvister, till vem då? Patentinnehavaren själv? Så genom att betala en högre avgift för sitt patent försäkrar han sig alltså om att få rättshjälpen betald i den händelse han råkar i tvist med någon annan patentinnehavare, som också har betalat för sin rättshjälp i förväg? Och om han aldrig behöver någon rättshjälp, så går pengarna i stället till någon annan? Samma sak här, de höjda avgifterna går till advokaterna.
Sedan forskningsstipendierna. Här går pengarna åtminstone inte till advokater utan förhoppningsvis till forskare, som därmed blir gladare ju fler patentansökningar som lämnas in. I och med att de inte ger något tillbaka till patentinnehavaren, utan bidrar till allas vårt vetande, så innebär detta en ensidig överföring av resurser från patentinnehavarna till det allmänna, utan egentlig begränsning av hur stor den får vara. När du väl har etablerat principen att patentavgifterna skall finansiera forskning, då gäller inte ditt föreslagna tak på 30k-40k längre, utan avgifterna kan bli precis så höga som forskarsamfundet kräver.
Det spelar ingen roll huruvida vi talar om miljonbelopp eller enstaka tusenlappar; jag menar att själva den princip du tillämpar för avgifterna - "sätt dem så högt att de upplevs som ett hinder" - är felaktig och ger oönskade resultat i en marknadsekonomi. Utfärdandet av patent är ett statligt monopol, och då får staten inte ta ut högre avgift än vad som är motiverat av den tjänst man erbjuder. Det finns ju ingen "patentmarknad" där näringsidkaren kan leta efter det billigaste patentet (annat än att han kan ansöka i flera länder).
Från miljörörelsehåll (?) har jag ibland hört förslaget att intäkterna från biltullarna i Stockholm skall användas till att subventionera kollektivtrafiken; jag vill minnas att man rentav nämnt subventionering av trafiken på Inlandsbanan! Jag förstår och kan i viss mån sympatisera med det vällovliga ändamålet, men metoden skapar osunda ekonomiska beroendeförhållanden, där en verksamhet (privatbilismen) tvingas betala för en konkurrerande dito (tunnelbanan). Ju fler privatbilar, desto billigare T-banebiljetter, enkelt uttryckt. Därmed uppstår ett konstgjort behov hos SL att försvåra för bilisterna att parkera bilen utanför tullarna, så att SL får betalt även av dem.
Det enda rätta enligt mig är att låta intäkterna från biltullarna gå till sådant som förenklar för bilisterna i innerstaden, inte försvårar, till exempel fler parkeringsplatser och färre enkelriktningar. Om avgiften inte räcker till, höj den, eller anlägg färre parkeringsplatser. Bilisterna skall betala för vad just deras eget bilåkande kostar, inte vad någon annans resor kostar.
Samma resonemang måste tillämpas inom all avgiftsbelagd verksamhet, även Patent- och registreringsverkets. Varje lösning där man låter en avgift för en sak subventionera något helt annat innebär att man skapar inbördes beroenden mellan verksamheterna så att de strävar efter att vidmakthålla varandra. Om vi vill avskaffa patentsystemet men behålla forskningen, då är det en dum idé att låta patentmånglarna skicka små presenter till forskarna för att ge intryck av att de tjänar samhällsnyttan...
Det är knappast gratis, om än inte salivdyrt, att patentera en enda nazistdetalj för okynnes skull, men likväl sker det, antagligen därför att företagen ser att de har någon ekonomisk fördel av det. Med tanke på att dessa patent sällan har någon avgörande betydelse vart och ett för sig, utan ligger i "portföljer" avsedda att användas i avskräckningssyfte, så spelar det inte så stor roll vilka av dem som aldrig utfärdas. Låt oss säga att du fördubblar kostnaderna per patent. Då kan företagen halvera sina portföljer från tusentals till 500-tals patent och fortsätta som förut. Det är ungefär som att kapa tre nollor från dollarsedlarna i Zimbabwe (fram till 2009, då den inhemska valutan slopades), bara för att se inflationen lägga på sex nya nollor inom loppet av några månader.
För hundra år sedan lät kommunen intäkterna från hundskatten finansiera inköp av böcker till biblioteken. "Låt en onyttighet betala en annan", tycks man ha tänkt. Det ledde knappast till färre sällskapshundar, men kanske till fler hundböcker...
@Anders,
Oj, vilket textblock ;-)
Bättre patentgranskning betyder "mer pengar till advokaterna" för dig. För mig betyder det att man kan ha mer kompetens anställd på patentverket så att någon som förstår området ifråga kan göra ordentlig efterforskning på huruvida det verkligen är något nytt. Med tanke på TPB-dom och liknande skulle jag generellt inte kategorisera advokater som kompetenta att avgöra djupa tekniska värderingar. Så där skiljer sig vår åsikt högst markant.
Rättshjälp, ja här blir det advokatpengar, men bara till den firma som enligt företagsregistret är minst. Samma summa pengar till advokater som innan, men med skilldnaden att den minsta firman inte nödvändigtvis går bankrutt på kuppen. Båda sidor kan naturligtvis inte få rättshjälp.
Att sätta priset så högt att det upplevs som ett hinder må vara fel, men hur det "ger oönskade resultat i en marknadsekonomi" vet jag inte riktigt hur du menar. Men om syftet är att få ner antalet borde väl höjt pris vara precis det som fungerar i en marknadsekonomi. Fast då är jag ju tekniker i grunden och inte ekonom.
Men du missar förlängningen... Om Sverige tar en högre avgift för patent, kommer merparten av övriga länder att hänga på, för om det är något som är säkert är det att om staten kan ta ut en skatt eller avgift så gör man det.
Precis som hela världen nu har infört den ytterligt temporära svenska engångsskatten som politikerna visst glömde att ta bort.
Mvh
/J-O
Nej nej!
Du förväxlar aminosyror med kvävebaser!
Och även om det hade varit rätt, så är resonemanget fel.
Att komma på ytterligare en molekyl som binder till någon av de fyra baserna i DNA är inte svårt. Det finns många.
Vad är det som säger att patentgranskningens kvalitet skulle öka med höjda granskningsavgifter? Har PRV antytt svårigheter att anställa kompetent personal på grund av hål i budgeten?
Ett allmänt problem med avgiftsfinansierad verksamhet är att den som bedriver verksamheten tenderar att vilja ha många "kunder" för att överskottet från de enskilda ärendena skall täcka de fasta utgifterna, såsom lokaler, IT, administrativ personal och så vidare. Hellre en låg avgift av många betalande än en hög avgift av några få.
Jag vet inte hur PRV:s budget ser ut, och kanske framgår det av myndighetsinstruktionen vad avgifterna skall användas till, men att döma av PRV:s egen webbplats försöker myndigheten inte generellt avråda näringsidkare från att söka patent, även om man pliktskyldigast redovisar "alternativ" till patent. Jag får intrycket att myndigheten gynnas av många patentansökningar, antingen direkt (via avgifterna) eller indirekt (via statsanslaget). Kvantitet före kvalitet.
Det är givetvis inte advokater som utför själva patentgranskningen, men de immaterialrättsligt inriktade advokatbyråerna lever i symbios med PRV, eftersom den som söker patent vanligen behöver hjälp att formulera sin ansökan. Ju snårigare regler, desto mer pengar till advokaterna.
Förekommer det någon annanstans inom processrätten att rättshjälp endast utgår till en av två parter (enligt ditt förslag till det företag som är "minst")? Det tycks mig som ett utslag av orättvisa, särskilt om företagen är ungefär lika stora. Om staten inte vill att någondera partens begränsade resurser skall leda till en bristfällig dom, då verkar det vettigare att ge båda sidor lika mycket hjälp.
I en marknadsekonomi sätter man inte ett högt pris för att skrämma bort kunderna; man sätter ett så högt pris man kan för att göra en vinst UTAN att skrämma bort kunderna. Huruvida kunderna skräms bort beror sedan på en rad omständigheter, såsom tillgången på alternativ.
En patentmyndighet har monopol på sin tjänst, nämligen att utfärda patent. Den agerar dock INOM en marknadsekonomi, där "kunderna" kan välja andra lösningar än att söka patent. Om patentmyndigheten tar ut en högre avgift för att finansiera forskning, då kommer denna forskning i praktiken att bli en utgiftspost i patentmyndighetens budget, medan forskaren ser varje patentansökan som en intäkt. Forskaren kommer alltså att uppmuntra alla han känner att söka patent, och patentmyndigheten kommer ogärna att finansiera forskare som är negativa till patent. Exakt vilka effekterna blir beror på hur regelverket är utformat, men det enda sättet att helt eliminera dessa effekter är att inte skicka några pengar alls mellan verksamheterna.
Huruvida andra länder följer Sveriges exempel och tar ut högre patentavgifter beror helt på regelverken i dessa länder. Inom EU kan vi nog räkna med att alla gör likadant, om inte redan nu så åtminstone när EU-kommissionen har upptäckt att differentierade patentavgifter kan vara ett handelshinder. Men om ett land inte är bundet av samma regler som Sverige, vad är det som säger att de skulle följa efter? De kan ju lika gärna betrakta sina låga patentavgifter som en konkurrensfördel, samtidigt patenten via EPC blir giltiga också i Sverige.
@JonasN,
Tack för påpekandet. Kanske inte världens bästa exempel.
Jag menade naturligtvis inte vilken molekyl som helst som binder till en bas i dna, utan en som skulle fungera inuti DNA spiralen och replikeras och därmed kunna leda till en tillämpning där helt nya proteiner och ämnen kan skapas och odlas i t.ex. en jästkultur.
Mvh
/J-O
Jag kastar mig ut här efter att ha skummat alla inlägg:
Är det inte så att de stora drakarna aldrig registrerar sina patent fullt ut, utan kör en PAF (patent applied for)? Dvs att man registrerar en massa tok som inte granskas förrän det blir en eventuell juridisk process? Men likväl har man ett patentnummer att vifta med, och en massa pengar på banken att processa med. Det borde räcka för att avskräcka mindre konkurrenter.
Och eftersom patenten inte granskas fullt förrän vid en eventuell prövning, så kan man ju registrera vilka tokerier som helst.
Har jag helt missuppfattat det, för så har jag fått för mig at det går till i det stora landet i väster till exempel? Och då skulle man ju vilja skärpa bestämmelserna till att patent måste registreras fullt ut och dess giltighet prövas samtidigt, vilket borde få bort de värsta avarterna av fulregistrering.
@Larsa,
Buntar med ansökningar är väl mest sådant som används för att få investerare samt när man gör reklam för värdelöst skräp som spikmattor och liknande.
Jag vet ju inte hur det är i landet till väster men jag skulle ju vilja tro att när man väl gjort en ansökan så kommer så småningom byråkratins kvarnar att tugga på så man får ansökan antingen godkänd eller avslagen.
Sedan är det ju däremot en öppen fråga om man bryr sig om att registrera/ansöka om patentet i något annat land eller ej.
I USA har du nog massvis med godkända patent som säkert inte skulle godtas i europa. Men det funkar ju fortfarande att använda i reklam.
Mvh
/J-O
