Pest eller kolera

Med Alliansen och den rödgröna röran har vi idag i praktiken ett tvåpartisystem med en minimal möjlighet att styra respektive block genom att välja antingen moderparti (S eller M) eller ett lydparti (V, MP eller KD, C, FP).

Det känns inte som riktig demokrati, välj mellan pest och kolera. Alltså du kan välja en förkylning också, men då får du pest på köpet, eller om du väljer huvudvärk får du kolera på köpet.

Finns det ingen konkurrenslagstiftning som hindrar sånt här? Kartellbildning brukar ju normalt inte ses med blida ögon. Att diverse partier efter valet går samman och förhandlar fram en regering är en sak, men då man åratal i förväg gör samarbetsavtal och presenterar gemensamma program, är inte det en inskränkning av "marknaden"? Skulle två företag med 10% vardera av en marknad avisera om att gå ihop skulle det hela granskas upp till EU nivå.

En röst på MP är automatiskt en röst för Thomas Bodström som justitieminister, borde det vara så? Borde man som MP väljare inte kunna förutsätta något annat?

Carl Schlyter reflekterade i mitten av februari över partiets ryggradslösa förhållningssätt till S. Principfrågor är ju sådana frågor man inte kan förhandla bort. Inte ens politisk nysvenska kan väl hitta på någon annan betydelse för vad en princip är?

En tanke som kom upp igår var denna:
Miljöpartiets språkrör sitter på en maxtid (för att makt korrumperar) och kommer att bytas ut I maj 2011.
    § 17.2 Ingen får inneha en plats i något organ i riksorganisationen längre än nio år i följd.
Kan det vara så att det känns extra viktigt för dessa att komma med i en regering och få ministerposter för att garantera sig fortsatt makt och inkomst? Så pass viktigt att man gärna kompromissar bort partiets värderingar för ministerposter, när man i vilket fall kommer att förlora kontrollen över partiet.

Mvh

/J-O

Tags: , , ,


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0