Övervakningen och oron

Låt oss börja med att konstatera att alla system läcker och att alla säkerhetstjänster, poliskårer och övriga myndigheter också läcker. Glömda väskor, borttappade och stulna datorer, rena spionerihärvor. Men ut kommer informationen.

Ibland är läckorna nödvändiga för att någon beslutar sig att inte följa gällande regerlverk T.ex. När man valde att inte publicera ACTA trots att EU-parlamentet begärt det, så blev man tvungen att läcka ut det istället. Så att den församling som förväntas rösta om det faktiskt får läsa innehållet så de kan göra ett informerat val, och inte bara ställas inför en ja/nej fråga 5 minuter innan alla sticker på semester.

Jag tycker att Wikileaks gör ett väldigt bra och viktigt jobb, men samtidigt är de ett talande exempel på att det inte går att hålla information hemlig när den väl samlats in. Om regeringar och säkerhetstjänster inte kan hemlighålla information de anser vara viktig och hemlig, tror ni då de kommer att hemlighålla information de inte bryr sig om?

Den information som FRA samlar om svenskarna har de som uttalat mål att sälja eller byta bort till främmande makt, så intresset att hindra läckor lär inte vara på samma nivå som USA:s vilja att hindra information om krigsbrott att komma ut.

Det enda sättet att vara säker på att information inte kommer i orätta händer är att se till att den till att börja med aldrig samlas in.

Farmor Gun ställde häromdagen en väldigt viktig fråga.
    Men Vårdförbundets Anna-Karin Eklund ser det som ett arbetsmiljöproblem om personalen känner oro för att hamna på internet. Utan att förringa betydelsen av vad känslan av att vara övervakad kan ställa till med, finner jag det intressant att ingen enda frågar sig hur många som egentligen tar del av det som dessa föräldrar delar med sig av. Även om ett material finns här på nätet, når det inte alltid ut till någon större läsekrets. Om inte traditionella media hjälper till med spridningen, vill säga.

    När staten med hjälp av FRA övervakar oss medborgare är det ju just detta – att informationen bara når en liten begränsad krets – som gör att vi ska acceptera det hela. Att känslan av att vara övervakad kan innebära självpåtagna begränsningar av våra demokratiska fri- och rättigheter, det anses vara sådant som vi får ta med hänsyn till det högre syftet att visa på statens handlingskraft när det gäller skyddet av vårt land mot terrorister.
Och hon fortsätter
    Att anställda på sina arbetsplatser behöver skyddas mot en övervakning, som kan utgöra ett hot mot deras arbetslust, inser nog de flesta som tänker efter. Tror att man kan komma rätt långt genom att prata om saken. Men hur ska en överenskommelse om viss försiktighet motiveras med tanke på allt snack om att den med rent mjöl i påsen inte har något att frukta, vilket motiverat statens övervakning av oss alla?
Svaret är väl att det inte finns något alls som motiverar detta. FRA-lagen skall rivas upp, Datalagringsdirektivet skall inte införas utan rivas upp på EU-nivå och vi borde erbjuda SWIFT att ställa sina servrar i Sverige med löfte om att datat i dem aldrig kommer att lämnas ut.

Stoppa övervakningsivern genom att rösta på Piratpartiet i höst.

Mvh

/J-O

Tags: , , ,


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0