Ryggmärgsreflex
Egentligen hade jag inte tänkt blogga mer om Polisens uppförande i Tunnelbanan, inte för att det inte känns viktigt, utan för att när jag hörde om det på torsdag kväll så var jag på väg att lägga mig och sova, så vid tillfället nöjde jag mig med en notis och att skicka den vidare. På fredag på jobbet kunde jag inte blogga, så när jag kom hem var det "old news" och alla smarta människor hade redan kommenterat på det.
Fast å andra sidan är det ju så många som skrivit så bra om det.
Personligen hör jag till den gruppering som har förtroende för poliskåren, och jag brukar blogga någorlunda positivt om dem. Men de där två... Avsked från kåren är bara det första som borde hända dem...
Visst, jag kan förstå att man om man jobbar i den miljön, inte vill ha sin bild publicerad. Det skulle (Även om jag tvivlar på det) kunna innebära en förhöjd risk både för personen ifråga och eventuell familj. Men det försvarar inte det här beteendet.
En normalt funtad människa med stabilt psyke skulle istället vänligt sagt till om saken. "Jag vill helst inte vara med på bild för jag är rädd att det medför en risk för mig och/eller min familj, skulle du kunna vara vänlig att radera den, eller i alla fall inte publicera den." Men när ryggmärgsreflexen är att istället hota med obefogat våld eller att på tvivelaktiga skäl "följa med till stationen" för att försöka tvinga någon att radera bevismaterial, då är man inte lämplig att arbeta som polis.
Att arbeta i de kretsarna med "buset" som kanske bara förstår sig på hot kanske är förråande, men en stor del av att vara polis är att hålla huvudet klart och inte låta sådant påverka. En person som just kommer från kontoret lär knappast misstas för en av de stirriga knarkarna man normalt ser i tunnelbanan, varav polisen dessutom redan känner de flesta.
Så, tvivelaktigt att de ens får en smäll på fingrarna, men man kan ju alltid hoppas.
Om inte så är det förhoppningsvis fler röster till Piratpartiet, det enda parti som vill öka medborgarnas rättigheter gentemot staten, istället för tvärtom.
Mvh
/J-O
Fast å andra sidan är det ju så många som skrivit så bra om det.
Personligen hör jag till den gruppering som har förtroende för poliskåren, och jag brukar blogga någorlunda positivt om dem. Men de där två... Avsked från kåren är bara det första som borde hända dem...
Visst, jag kan förstå att man om man jobbar i den miljön, inte vill ha sin bild publicerad. Det skulle (Även om jag tvivlar på det) kunna innebära en förhöjd risk både för personen ifråga och eventuell familj. Men det försvarar inte det här beteendet.
En normalt funtad människa med stabilt psyke skulle istället vänligt sagt till om saken. "Jag vill helst inte vara med på bild för jag är rädd att det medför en risk för mig och/eller min familj, skulle du kunna vara vänlig att radera den, eller i alla fall inte publicera den." Men när ryggmärgsreflexen är att istället hota med obefogat våld eller att på tvivelaktiga skäl "följa med till stationen" för att försöka tvinga någon att radera bevismaterial, då är man inte lämplig att arbeta som polis.
Att arbeta i de kretsarna med "buset" som kanske bara förstår sig på hot kanske är förråande, men en stor del av att vara polis är att hålla huvudet klart och inte låta sådant påverka. En person som just kommer från kontoret lär knappast misstas för en av de stirriga knarkarna man normalt ser i tunnelbanan, varav polisen dessutom redan känner de flesta.
Så, tvivelaktigt att de ens får en smäll på fingrarna, men man kan ju alltid hoppas.
Om inte så är det förhoppningsvis fler röster till Piratpartiet, det enda parti som vill öka medborgarnas rättigheter gentemot staten, istället för tvärtom.
Mvh
/J-O
Tags: Piratpartiet, Polisen, Övergrepp
Kommentarer
Trackback
