Ehh Jaha?
Författare är Martin Gelin som är nya medier-ansvarig för den rödgröna valkampanjen 2010.
Inlägget är inte helt enkelt att recensera då den verkar sakna någon typ av poäng eller slutledning. Många fakta och hänvisningar utan mycket till röd tråd. Det troligaste är nog att man försöker angripa konceptet nätneutralitet och transparens genom att visa att Lawrence Lessig som ofta citeras i piratkretsar är skeptisk till det.
Men några kommentarer till artikeln då:
Jag tror egentligen inte någon är emot transparens när det gäller staten. Det är för mycket hemlighetsmakeri idag och det har bara blivit värre sedan den nya offentlighets och sekretesslagen trädde i kraft 30 Juni 2009 och gjorde det enklare att hemligstämpla saker och svårare att bli en "whistleblower" när något är fel. Att sedan vissa riksdagspartier vägrar berätta var de får sina kampanjbidrag ifrån.
Lessig är inte heller på något sätt emot denna typ av transparens, han uttrycker doch en berättigad oro för "information overload" om allt som staten håller på med skall informeras ut. Information overload är ju tyvärr en verklighet vi ser varje dag, så det är ju en fråga om presentation. Öppen tillgång och organiserade sökbara databaser slår nog utskick och mailinglistor vid alla tillfällen, så det är en fråga om att säkerställa att statsmakterna förstår att det är en fråga om tillgängliggörande och inte den normala megafonpolitiken som efterfrågas.
En annan del av artikeln är däremot lite mer "skum" och om Martin råkar läsa detta inlägg hoppas jag han kan lämna ett klargörande i kommentarsfältet.
-
En liknande skepsis har nyligen uttryckts av bland andra Evgeny Morozov, på Open Society Institute och Georgetown University, som hävdar att det så kallade twitter-upproret i Iran i själva verket genererade mer skada än nytta – exempelvis råkade ivriga västerländska twittrare som stödde den iranska oppositionen ofta avslöja identiteter på oppositionen, såväl som alternativa, digitala kommunikationsvägar som snabbt stängdes ned av iranska myndigheter.
Mvh
/J-O
Tags: Piratpartiet, Netopia, Transparens
Jag har svårt att se hur krönikan kan uppfattas som anti-transparent (möjligen är rubriken, som inte jag har satt, en aning vilseledande). Jag hyllar transparensrörelsen, Sunlight, Noveck osv, men konstaterar också, precis som Lessig, att den kan vara problematisk.
Min poäng med att citera Morozov är att se detta problem i större skala: hur väl kan vi hantera informationsöverflödet? Hur effektivt är det att låta horder av välvilliga amatörer försöka krossa Irans regering på klumpiga sätt?
Jag har ingen lösning på detta – i sådana fall skulle jag snart befinna mig på en ståtlig ceremoni i Oslo – men jag tycker att problemet behöver belysas: "Twitter-revolutionen" var ingen glasklar succé, och transparensrörelsen har inte bara fört med sig bättre insikter i politiska processer, utan även förvirring och ökat politikerförakt (inte alltid motiverat).
Se det som början på en dialog, inget recept på lösningar som ingen har.
Tack för ditt klargörande.
Visst är det olyckligt om oppositionella i iran blev arresterade på grund av något som gjordes från utsidan. Nu tror jag ju att de åkt dit oavsett om de uppmärksammats i väst eller inte, så retweets och så av deras meddelanden skapade i alla fall en medvetenhet utanför landets gränser.
Före kommunikationsverktyg som t.ex. twitter, så hade såna här saker passerat helt obemärkt utanför iran. Det är möjligt att regimen krossar oppositionen lika effektivt oavsett, men nu vet omvärlden i alla fall om det.
Mvh
/J-O
