Piratpartiet behöver globalt genomslag

Man kan ju inte annat än gratulera Piratpartiet i tyskland för deras framgångar i berlin. Men jag ser nu hur stort behovet är inte bara i europa, utan även på andra sidan pölen. Trots allt är det ju där som ursprunget till de värsta dumheterna ligger.

Just nu är det lite kontrovers kring orphan works. I just det här fallet böcker som fortfarande är upphovsrättsskyddade, men där det inte finns någon upphovsman.

Fyra amerikanska universitet hittade på en egen lösning:
    Om ett universitet har en föräldralös pappersbok i sitt bibliotek, kommer denna – efter försök att få kontakt med rättighetshavaren – att göras tillgänglig i digital form för studenter och forskare som har universitets-id.
Notera att universiteten alltså äger dessa böcker och har dem i sina bibliotek, så de skulle kunna låna ut dem till studenterna i fysisk form.

Anders Mildners kolumn på ämnet är riktigt bra läsning, för naturligtvis gick upphovsrättskramarna i taket för denna hemska förseelse. Författarorganisationen Authors Guild stämde universiteten och satte stop för deras digitalisering av verken. (Trots att de knappast kan anses representera de ickeexisterande upphovsrättsinnehavarna).

Anders går direkt på pudelns kärna när han kommenterar:
    Det mest intressanta med den här historien är kanske det synsätt som kommer fram i stämningsansökan. Authors Guild skriver nämligen att universitetens plan riskerar att medföra en ”katastrofartad spridning” av böckerna. En inställning som fått en del debattörer att häpna.

    Författaren Seth Godin frågar sig, med rätta, hur spridning – i utbildningssyfte – av litteratur som inte läses och vars upphovsmän inte längre går att finna kan betraktas som en katastrof.
För visst är det så, de flesta upphovsmän, vare sig det gäller författare eller musiker vill nå ut till en publik. De som brukar skrika mot sådan spridning är oftast organisationer som hävdar sig tala för upphovsmännen, men egentligen enbart representerar ett fåtal företag som gör allt för att stärka upphovsrätten.

Förutom böcker, finns det en otrolig skatt i gamla dataspel. Under 80- och 90-talet kom och gick speltillverkare i en rasande takt, nystarter, uppköp och konkurser gick fortare än vad "bransch"-tidningarna hann med att rapportera.

Det existerar nu drivor av bra spel från amiga-tiden, där ingen längre har någon upphovsrätt, (eller känner till att de har den). Om en lagstiftning skulle komma ut och förklara dessa fritt fram att utnyttja skulle vi få se dessa i ny modern tappning, istället för att med lätthet gissa att spelen vi kommer att få se de närmaste 5 åren är FIFA infoga år och LEGO förra årets bästsäljande film.

Släpp kulturen fri, låt den växa.
Det är säkerligen många som inte håller med oss om att den kommersiella upphovsrätten bör begränsas, men exempel som dessa bör väl i alla fall visa hur dumt det är att begränsa tillgången på sådant där det verkligen inte finns någon uttalad ägare?

Mvh

/J-O

Tags: ,

För övrigt anser jag att Beatrice Ask bör landsförvisas

Kommentarer
Postat av: svensson

Skitbra inlägg. Författare vill bli lästa. Advokater kan dra åt h-e. Allting tjorvas till av organisationer och byråkrati.



Nätet är fantastiskt. Det ger tillgång till texter man annars skulle missa. Nu stupar det på övertolkning av copyright. "Katastrofartad spridning"... katastrof i kamrerssjälen snarare.

2011-09-21 @ 12:35:39
URL: http://lennart-svensson.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0